Kategoriarkiv: Celebriteter

Cheap Monday AW11

[youtubeplay id="cK1fqxpibwA" width="720" height="580"]

Gårdagen bjöd, som tidigare nämnt, på modevisning. Skyndade mig in till stan efter jobbet för att få mig åtminstone en liten glimt av den svenska modeveckan innan den tog slut. Ja för en hel vecka är det ju knappast. Utan snarare tre dagar. Vilket är oerhört futtigt kanske. Men det är tre riktigt välfyllda dagar som vi kan vara riktigt stolta över.

Cheap Monday bidde det. Och hur visningen var kanske jag ska låta experterna få uttala sig om, även om jag bara håller med hälften av gångerna visserligen. Bäst tyckte jag om en viss röd sammetsklänning som ska bli intressant att få klämma på när den kommer i butik. Men överlag var herrsidan mest intressant i mina ögon. Vad jag gillar mest med Cheap Monday är att allting är så bärbart. Tråkigt kan vissa tycka. Jo, jämför man med en parisisk visning à la Gaultier, eller varför inte Galliano, så ja visst. Men båda delarna har sin charm.

Roligast var det dock för min del att för första gången ta del av den svenska modescenen så nära. Jag har tidigare inte deltagit under svenska modeveckan. Så många virtuella ansikten blev helt plötsligt fysiska. Det var en stor massa som var inbjudna, hundratals! (Sympatiskt drag av Cheap Monday) Men där någonstans kunde jag urskilja bland annat Frida Fahrman (modeprofil Kanal 5), Andreas Wijk (modebloggare och sångare), Kleerup (låtskrivare och musiker), Cia Jansson (ELLEs Creative Director), Nina Johansson (moderedaktör Sofis Mode), Columbine Smille (stylistassistent och modebloggare), Marcella Mravec (moderedaktör Metro) och Margareta Van den Bosch (Creative Director H&M).

Bland annat. Om det nu säger er något. Måste erkänna att jag har noll koll på hur modeintresserade ni är, kära läsare. Så jag håller namndroppandet kort. Kika på videon ovan istället. Från slutet av visningen. När Örjan Andersson, Ann-Sofie Back och crew kommer ut för att ta emot folkets jubel. Lyssna också på den härliga musiken som Kleerup, dagen till ära hade komponerat ihop. Samme man hade även fått designa en t-shirt som vi på raderna längst fram hade lyckan att få varsin av. Till höger i bild har ni också Frida Gustavsson, denna modell som överöses just nu med lovord från modemaffian runtom i världen, och därmed också fick öppna hela showen.

Men jösses. Jag kan prata mode hur länge som helst. Har försökt hålla detta kort. Förhoppningvis också gott. Nu ska  jag krypa ner i sängen.

Min helg

7

Nu är det sent och jag måste sussa snart. Inser att det är så här livet är nu. Fem dagars jobb och så två dagars helg. En rutin som jag så sakteliga kommer få vänja mig vid. Väldigt ovant än så länge minst sagt. Jobba på det här viset är något jag aldrig gjort. De många åren som student och de rätt så fria åren under gymnasiet har på något sätt satt sina spår. Men jag gillar det här. Bannemej! Helgen gick snabbt men min telefon var i högsta hugg mest hela tiden för att uppdatera er så småningom. En kort resumé kommer här således.

2

Jag hade min första riktiga After Work. Alltså, min första riktiga i den bemärkelsen att jag faktiskt jobbat konstant i en vecka. Så jag och killen som varit på besök, mötte upp Marco tillsammans med några av hans polare på Clarion Hotel. Som var allt annat än Andra Långgatan. Kostymnissar och cover band som sjöng live. Ett glas vin som var dyrare än en flaska på Systembolaget och ingen mat. Jahopp. Det där kanske är en göteborgsk företeelse, tänkte vi.

6

Så vi gick och åt efteråt. På Wagamama. Igen. För andra gången den här veckan. Vad göra när det är så gott och jag suktat efter den här maten i tre år!
3

Dagen efter strosade jag på stan. Tog en drickpaus med Coca Cola. Som jag egentligen inte alls tycker om. Men det verkar alla stockholmare göra. I alla fall de som satt på NK. Så jag kände att jag fick ta seden dit jag kommer och acklacklimatisera mig. Sakta men säkert gick det ner. Tog mig en timma. Under tiden spanade jag in ståtliga Marie Serneholt.

4

Efteråt åkte vi till Lisa i Aspudden och käkade tacos. Eller mest egentligen tortillas får man säga. Där bjöds det även på gott sällskap och intressanta diskussioner. Efteråt begav vi oss till Söder för någon konsert på Mosebacke. Men kön var alldeles för lång så vi vände på klacken och drog till Bauer istället. Där hittade jag ett utbrunnet värmeljus som jag dissekerade medan jag sörplade på mitt vin. Den hämnades med ett blödande hack i tummen på mig.

5

När vinet var uppdrucket drog vi till Strand i Hornstull. Där var kön inte heller nådig. Men innan vi bestämde oss för att dra hem istället så prickade vi in dagens andra kändisspan, Erik Hassle. Som jag inte alls hade känt igen om det inte vore för att jag fick honom utpekat för mig.

1

Nöjda och trötta drog vi därefter hemåt. En första stockholmshelg var avklarad.

Doctor No

[youtubeplay id="myoVLMnKw2M" width="720" height="580"]

Det här har jag sett idag i min krankhet. Första Bondfilmen. Intressant att alla detaljer vi är vana vid inpräntades redan då. Tekniken, bilarna, damerna, resorna, martinin, skräddarsydda kostymerna, explosionerna… Hög igenkänningsfaktor. Ack så glamouröst. Mest kända Bondscenen dessutom. Ni vet när Ursula Andress sttiger upp ur havet. Kolla trailern om ni inte känner igen det jag säger. Bästa Bondkaraktären någonsin är ju för övrigt utan tvekan snygga herr Connery.

Lanvin, Calle Schulman, Stylisterna

1

Hittade dessa två foton i mobilen precis. Från när jag var på H&M och kikade på Lanvin och synade sömmarna, kände på tyget, klämde på fållarna och överlag drog fram mina kritiska klädögon. De röda pumpsen nedan kan jag nu i efterhand ångra lite att jag inte köpte. Fastän jag inte ens testade dem. För rädd för att falla för dem. Ska jag ha skor för tusen riksdaler så är det rediga vinterkängor som gäller och inte ett par pumps till. Hur perfekta de än må vara. För ack så perfekta de var.

Jag är så sugen på lite shopping nu. Snarare lite mer shopping. Vill ha byxor. Är så nedrans trött på alla mina byxor. Bara jeans jeans jeans så långt ögat når. Kanske inväntar julrean. Eller orkar man med det? På tal om shopping kom jag just på att jag inte berättat för er om hur det gick med Stylisterna som jag var på casting för! Jag kom inte med. Det sista jag hörde från dem var att jag måste förstå att det inte bara är mode det handlar om, utan underhållning också… Det ska bli väldigt intressant att se vilka de valde till slut. Nu när jag har en bild av de flesta som var där samtidigt som jag menar jag. Kan bli ett hur bra program som helst. Calle Schulman producerar ju hela kalaset och de som han brukar röra vid, vet vi vid det här laget, brukar bli till guld. Kungarna av Tylösand till exempel bidde väl en succé? Jag vet om tre stycken av tio som kom med. På måndag avslöjas alla deltagarna.

2

Karla’s Closet och Elsa Billgren

1

2

Idag är jag mest sugen på att se ut så här. Svart top och vit marängkjol. Som vintagetokiga (som jag) Elsa och galet vackra Karla. Men nehej då. Det kan jag inte. För i min garderob existerar inga gräddbakelser. Tyvärr. Varför är det så? Att det alltid fattas något menar jag? Just som jag är sugen på det. De bär upp sina spetshistorier med bravur. Jag vill också kunna bära en fluffig kjol med bravur. Det får hamna på listan. Helt enkelt. Ni vet den eviga listan på plagg som man vill ha.

English: I want to dress like Elsa and Karla today. In black top and white skirt. Too bad I don’t have a skirt like that.

Det här måste ni se

[youtubeplay id="O7W0DMAx8FY" width="720" height="580"]

Okej det blir en massa videoklipp nu. Men den här kan ni inte missa. Jag vill tvinga er att se den men inser att det inte går. Nåja, tre och en halv miljon människor har sett den redan så vill ni missa nya samtalsämnet inom musikvärlden?

Kommer ni ihåg när jag för någon vecka sedan länkade Kanye Wests senaste låt Runaway- men urkass format från en gala? Nu har videon släppts. Vilken video sedan. Vet inte om den snarare borde kallas film. Trettiofyra minuter av massa sång, massa budskap, snygga Victoria’s Secretmodellen Selita Banks, vackra djur och väldigt väldigt få repliker. Kanye sjunger sig igenom hela denna vackra musikvideo. Min favoritscen börjar vid fjorton minuter. Så vackert så jag blir helt förstummad.

Kanye West bryter ny mark. Han visar att hip hop är mer än hip hop. Emellanåt, när han inte sjunger om bilar och brudar, så gör han en hel del bra musik med grymma texter också. Den här gången gör han en ny konstform. Jag tror inte det kommer ta lång tid innan vi ser honom producera storfilmer. Kan coola Tom Ford så kan Kanye West, eller vad säger ni?

Så avvara en halvtimma och se den här filmen nu.

English: You just, simply have to watch Kanye Wests new music video. Or shall I call it movie? Thirty five minutes of magic. It’s ground breaking. Beautiful. And underneath lies a lot of message. Just watch it and see for yourself. You will not regret it.

Whip My Hair

[youtubeplay id="ymKLymvwD2U" width="720" height="580"]

För några dagar sedan såg jag den här videon på den HÄR bloggen. Sedan dess går jag runt och nynnar på sången. Så nu måste jag dela med mig. Speciellt som den redan haft över sex miljoner visningar på youtube. Säga vad man vill om att hon bara är 13 och knappt könsmogen. Att hon är ett kändisbarn. Är supersminkad och stylad och poserar som Lady Gaga. Men man får ändå ge henne cred för hennes engagemang, utstrålning och entusiasm. Sedan att hon inte fått hjärnskakning av att spela in videon är imponerande. Jag tror vi kommer se mer av den här lilla tjejen. Spana bara in hennes röda-mattan-framträdande hittills. Eller vad tycker och säger ni?

English: I think that Willow Smith, daughter of Will Smith, has just started a great music career. Or what do you say? Just watch the video and her red carpet outfits and judge for yourself.

Source: Starpulse

Jesus Luz + Madonna = ?

Läser på internet att det nu är bekräftat att Madonna lämnat sin förre pojk för nytt lammkött. Jag är inte särskilt förvånad. Efter att ha festat med exet Jesus Luz. Även om det var några månader sedan nu så framgick det redan då allt inte stod rätt till. Alls. Om man säger så. Utan att ha sagt för mycket. Vill ju inte mucka gräl med någon med så mycket makt. Nåja. Jesus var för övrigt väldigt trevlig. Snygg som satan också. Bild lånad här.

Anna Wintour och en (k)arl

Ibland är det skönt att veta att även modefolk och celebriteter en gång i tiden sett ut som oss dödliga eller gjort sina modemisstag. Helt onödigt inlägg och inte alls menat som hån. Snarare som tröst de dagar som den här då mitt hår inte ligger perfekt, nagellacket är avskaft och maskaran ligger snarare under ögonen än på fransarna.  När jag är så trött så jag inte orkar annat än slösurfa. När jag slösurfar och ser ena vita leendet efter andra, slätaste pannan, friskaste håret, snyggaste brännan eller dyraste klackarna. När jag gräver ner mig djupare inom modevärlden som om det vore ett livsviktigt ämne och behandlar det som om det vore forskning på hög nivå. Och helt plötsligt står öga mot virtuellt öga mot en ung, prålig men alldeles så vanlig och mänsklig Anna Wintour. Phew. Skönt. Det är okej. Vi är okej. Jag är okej. Du med.

När jag ändå håller på och klickar mig fram och tillbaka, sida upp och sida ner, upp och ner, fram och tillbaka så kommer jag ju ihåg också en (K)arl som inte alltid sett ut som han gör idag. En karl som jag alltid visserligen tycker ser mest likadan ut. Som om han alltid sett ut som han gör. Att han föddes precis så. Fullvuxen och färdigutvecklad personlig stil. Att han aldrig var barn, ni vet. På grund av sitt karaktäristiska utseende. Det pudrade vita håret, de svarta solglasögonen, ringarna, handskarna, den typiska vita skjortan och slipsen med brosch på. Men nädå. Även han har sett annorlunda ut. Mycket annorlunda dessutom. Dagens karl är inte dåtidens karl. Bara vi går några få år tillbaka möts vi av en annan bild. Kan ni gissa vem jag talar om?

Nedan är en till ledtråd.

English: Our famous fashion celebrities hasn’t always had the characteristic looks they have today. Thank lord for the world wide web. That sort of humanize the celebrities

Sources: Fashionherionist, The Huffington Post, Tokyo Bag Lady.