Kategoriarkiv: Det franska livet

Amelie Poulain

[youtubeplay id="ogMMGC9aDpA" width="720" height="580"]

Vad jag saknar Paris. Om det inte vore för min blogg så hade jag undrat om jag verkligen någonsin var där. Magiska, vackra stad. Med så många historier. Som mina egna. Eller som historien om Amelie Poulain. En helknasig, dundersöt fille i korpsvart page som blir kär i en ranglig och lång främling. Världens sötaste film med sötaste huvudkaraktären och magontvackraste musiken. Yann Tiersen. Musikgeni. Så mycket som jag lyssnat på hans dragspel och piano. Typiskt franskt. Klippet ovan får mig att längta tillbaks. Till de smala gränderna, floristerna som dignade över av rosor och nejlikor, charkuterierna som doftade grillad kyckling och barnen som lekte med sina träbåtar i dammen…

English: I miss Paris incredibly. Lucky me that Amelie and Yann exists. I live in Paris through them.

Simple, tasty and perfect

Something I really adjust myself well into is the oh-so-French Apéro. The time between work and dinner where you go to your local/favourite place for what we call it in English; a cocktail hour. Though, they rarely order cocktails. They barely mix at all actually. Yet. Unless it’s a Kir – white wine and cassis juice. Which is also a favourite of mine. The apéro is the best way to just lie back, watch people passing by, chatting with the other guests whom you by know probably know and just relax. Taking a time off. Although I don’t work right now I still like to company the Parisians at this hour. One of the best moments of the day. And if it’s not Kir from now and then it’s almost always a Martini Blanc that I order. Simple, tasty and perfect.

I will try to take this routine with me to Sweden. Anyone who’d like to join?

The real French thing – as you are supposed to do it.

First morning here in Paris we went all in á la Francaises. We bought breakfast on the way and headed to Jardin du Luxembourg to picnic on a bench while watching the tennis players. And the old ladies feeding the birds. Kids playing hide and seek. Small boats floating in the fountain. The Chinese exercising in the shadows of the trees. Old men playing boule and arguing about the distances.  Love couples giggling and making out behind a statue. Fashionista girls walking their small cute dogs. Sprinters running around the park. Tourists with their maps in one hand and the camera in the other. Sunlovers fighting for a seat in the sun. Me and boyfriend, enjoying and loving every second while chewing on our baguette.

The real French thing. Minus the coffee. Plus icetea.

As your supposed to do it: In the park. Enjoying the Parisian scenery.

And a photo of yours truly in front of the beautifully and carefully kept gardens.

Hi love

Oh golly, yesterday I was so tired I could barely click the keyboard. So here we go now instead, continuing the first night. Which wasn’t much left to tell actually, ha! We just took a stroll to say hi to Paris again. My love.

Some king in front of Samaritaine.

Bateaux Mouches. The crowded tourist boats.

Magnifique.

Paris is a city of contrasts. On the same river you can see so many different boats.

One my favourite bridges in Paris. This bridge never lets me down when I go for some people watching, music, culture and a nice view of Paris.

Must be one of the most popular bridges in the city.

Families even come here to have picnics. C’est la vie.

Best readers

Jag tror jag har världens bästa läsare. Ni är så fina. Jag har fått mejl och kommentarer där ni stöttar mig och uppmuntrar mig. Alltid ger ni mig så fina komplimanger och kommentarer. Det går mig inte obemärkt förbi. Har man er behöver man ju inget annat. Sådan tur jag har. Därför tänkte jag skämma bort er med en kavalkad av bilder från gårdagen vid Seine. Inlägget har tagit mig ett par timmar att förbereda då VeckoRevyn inte är jättestabil än, men åh det är ni så himla värda! Men hörrni, gör mig en tjänst först. Sätt på youtube-klippet medan ni tittar så får ni in rätta känslan. För just den låten satt gitarristen i bilderna och spela på i den vackra solnedgången. Parisarna är sådan livsnjutare. Jag dras med. Vackra underbara stad. Hur ska jag någonsin kunna lämna dig? Du är oförglömlig. Om ni bara visste vad den här staden har gjort mig med rent själsligt. Aldrig trodde jag… (Foto: Ferferi)

English: I think I have the best readers in the world. You are so beautiful. I’ve received mails and comments where you support me and encourage me. Always you are giving me such nice compliments and comments. I am seeing it and embracing it each day. Having you means not needing anything else. What a luck. So I thought I spoil you with a cavalcade of pictures from yesterday at Seine. The post took me some hours to prepare since VeckoRevyn isn’t quite stable yet, but oh you are so worth it! But guys, do me a favour first. Put on the youtube video while you watch so you get the right feeling. Cause exactly this song was played in the beautiful sunset by the guitarist in the pictures. The Parisians really enjoy life. I am drawn into it too. Beautiful wonderful city. How will I ever manage to leave you? You are unforgettable. If you guys only knew what this city has done to me spiritually. I could never have thought… (Photo: Ferferi)

[youtubeplay id="1vPGGm1GUcE" width="720" height="500"]

Place: Square du Vert Galant, Ile de la Cité. One of the most beautiful spots in Paris. Funny enough. few tourists go there even though it’s in the heart of the city.

Marché à Saint Germain

A tips for those of you living in Paris. There is a vintage market going on in Saint Germain, in front of the magnificent Saint Sulpice. This market is such a genuine place to stroll around in even though you don’t like vintage. The Parisians are gathered, chatting, feeling, mumbling, arguing, buying. It’s all about the old treasures. Me myself fell in love with a barber chair. Question is here would I put it. And how would I afford it? Everything was rather expensive. But hey, if you are looking for an Hermés bag, old boxing gloves in leather or maps from an ancient time, this is the place.

Allez Ola Olé

[youtubeplay id="VrjMaxX02wA" width="720" height="500"]

Ni som känner mig vet. Vet att Eurovision inte alls är min grej. Varken det eller alla tusen tävlingar som man förbereder med. Och tydligen är Sverige ute ur leken. Som vanligt. Men så har jag hört det ryktas om att Frankrikes bidrag ska vara bra. Lyssnade på det precis och visst verkar det som att det kan bli årets sommarplåga!? Eller så har jag blivit frankofil. Vilket som så tycker jag ni ska kolla på klippet ovan och sen rösta på mitt adoptivland. För bannemej. Nu har jag dragit fram teven från skrubben och sitter bänkad framför den för första gången på nio månader. Och nu vill jag att Frankrike tar hem segern så jag får uppleva segeryran efteråt. Så folk, rösta!

English: You who knows me know. Knows that Eurovision isn’t my thing at all. Neither that nor the thousand contests in preparation. And apparently Sweden is out. As usual. But I’ve heard that France is supposed to have a great contribution. Listened to it just right now and it sure seems to the new summer party song!? Or I turned franco lover. Which ever I think you all should listen to the video above and then afterwards vote for my adoptive country. Cause damn it. I’ve taken out the tv from the closet and has placed myself in front of it for the first time in nine months. And now I want France to win so I can experience the celebrations afterwards. So people, vote!

Our enormous tv.

Laundry shame

Skammen när man går mellan hemmet och tvätteriet är olidligt måste jag säga. Just här i Saint Germain. Jag har ALDRIG sett någon kånka på sin tvätt till en tvättomat här. Tvättomater finns vanligtvis på var och varannan gata i Paris. Men inte i det här området, nej. Här klarar man sig nämligen bra utan. Man köper nytt, ber husan göra det, eller har egen maskin. Så på vägen hem ville jag bara skrika: JA vi tvättar själva! NEJ ingen gör det åt oss! NEJ vi har inte heller en egen maskin! Låt mig vara! Men jag tror den enda som brydde sig var jag. Fick kompensera upp självkänslan med en baguette så jag kände mig lite parisisk igen. IKEApåsen förresten är den vanligaste tvättpåsen här. Jag och alla de andra studenterna och diverse andra krakar på tvättomaten känner inte gemenskap enbart för skammen utan även att vi delar shoppingvanor. Mera IKEA till Saint Germain!

English: The shame when you walk between the home and the laundry is painful I must say. Just here in Saint Germain. I have NEVER seen anyone carrying around with their laundry in the streets here. Laundries usually exist in every other street here in Paris. But not here in Saint Germain no. Here they manage fine without you see. You buy new clothes, ask the maid to do it, or have your own machine. So on the way I just wanted to shout out loud:   YES we do our laundry ourselves! NO noone do it for us! NO we don’t have a machine! Let me be! But I think that the only one who cared was me. I had to compensate my lost of self esteem with a baguette so I felt like a Parisian again. The IKEA bag by the way is the most common laundry bag here. Me and all the other students and other poor guys at the laundry service feel something in common not only because of the shame but also because of our same shopping behaviours. More IKEA to Saint Germain!

Best boulangerie á Saint Germain

En av sakerna jag tycker väldigt mycket om med Paris är traditionen att äta ute. Kanske beror det på trånga utrymmen i hemmet. Kanske beror det på den suveräna maten som serveras ute. Kanske beror det på den kulturiga kulturen. Eller hur man ska kalla det. Men en sak är säkert, alla får vara med. Oavsett ålder. Nu är bilderna tagna alldeles innan rusning med inom loppet av fem minuter var det fullt hus! Jag tror det var allt från ett par veckor gamla varelser till pensionärer i nittioårsåldern. Vilken skön atmosfär det var. En härlig mix där alla pratar med alla och ingen blir arg om ett barn tjoar och har sig lite för högt eller om den gamla damen är lite för långsam när hon ska till bordet eller att tonåringarna sitter och tjattrar för mycket. Här är det också okej att dela bord med främlingar, vilket vi gjorde efter en stund också.

För övrigt är det här mitt nya favoritbageri. Ligger ett par gator ner från mig visserligen, så inte närmast. Men personalen är så trevliga, baguetterna en av kvarterets bästa och där finns platser att sitta ner och läsa en tidning medan man småäter på sin Tarte Tatin. Vid frukost är där fullt med Croissant, Pain au Chocolat, Paun au Laits med mera. Vid lunch vankas det baguetter i trettiotal och på eftermiddagen är det Tartes, Reliegeuses, Chouchettes och allt vad det kan vara. De kan sin grej helt enkelt. Det märker man på det variationsrika franska klientelet också. Vad den heter? Har jag dumt nog inte noterat. Boulangerie skulle jag gissa på för så heter alla bagerier här, alltså namnlösa. Men adressen kan ni få! Längst ner kommer det. (Ursäkta den dåliga bildkvaliteten. Jag kommer ta foton med min telefon de dagar jag har skola, tyvärr.)

English: One of the things I really appreciate with Paris is the tradition of eating at restaurants. Maybe it’s due to the fact that appartments are small here. Maybe it’s because the cuisine served at restaurants is superb. Maybe it’s because of the cultury culture. Or how to call it. But one thing is sure, everyone is allowed to join. No matter age. Now, the pictures are shot right before the rush, but withing five minutes it was full house! I think it was all between some weeks old creatures to retired people in their nineties. What a wonderful atmosphere it was. I nice mixture of people where everyone talk to everyone and no one got mad if a kid was screaming too loud or if an old lady was walking to slow towards her table or if the teenages were babbling too much. Here it is also okay to share tables with strangers, which we did after a while too.

So this my new favourite bakery. It’a few streets away from where I live though, so it’s not the closest. But the personnel is so friendly, the baguettes one of the best in my neighbourhood and there are seats to sit down and read a magazine while having a snack. At breakfast there are plenty of Croissant,Pain au Chocolat, Paun au Laits etc. At lunch they serve a thirty something baguettes and in the evening they have Tartes, Reliegeuses, Chouchettes and all that there is when it comes to pastries. They know their thing, simply. That can be told from the various French clientel also. What the place is called? Have actually been stupid and forgot to note. Boulangerie I would guess though since all the bakeries have that name(less). But you can have the address! (Excuse the bad quality of the picture. I will take photos with my phone the days I have school unfortunately)

Boulangerie: In the corner of Rue Mabillon/Rue Guisarde, 75006 Paris.

Canal Saint Martin

För alla kärlekspar där ute och de som är lite boho chic och vill känna av det riktigt franska så kommer här ett hett tips. Skippa Seine och dra till Canal Saint Martin! (Fasiken vad ont i hjärtat jag fick av att säga så om Seine och samtidigt ge bort en sådan här pärla.) Här sitter Bobo Parisarna och njuter av den gassande solen, dricker öl och äter chips, lirar gitarr eller blåser klarinett, fiskar och läser. Längs med, fascinerande nog, hela den långa kanalen sitter dem. Par, barn, ungdomsgäng och gamlingar. Alltid är det någon som sjunger eller spelar för dig så underhållningen är ständigt närvarande. Caféerna och restaurangerna kryllar runt omkring och du kan köpa med dig öl i plastmugg och sätta dig vid vattnet och dricka. Vilket aldrig skulle hända någon annanstans i Paris. Så för att komma undan horderna med turister och känna av en autentisk och harmonisk Paris, här har ni det. Från tionde till nittonde arrondissemanget, en jäkla bit alltså. Orkar du inte gå finns det kanalbåtar! Men lova att inte gå allesammans samtidigt nu. (Foto: Ferferi)

English: To the love couples out there and those who are a bit boho chic and wants to feel the real French atmosphere, here is a hot tip. Skip Seine and go to Canal Saint Martin! (Damn how it felt bad to say that about Seine and to give this pearl away at the same time.) Here the Bobo Parisians comes to enjoy the hot sun beams, drinks bear and eat crisps, plays the guitar and blows clarinettes, fishes and reads. Along, fascinating enough, the whole long canal they are gathered. Couples, children, groups of teenagers and the old folks. Always there is someone singing or playing for you so the amusement is constantly present. There are plenty of cafées and restaurants in the area and you can also have your beer in a plastic cup and sit at the canal and enjoy it instead of inside. Which would never been possible anywhere else in Paris. So to escape the hordes of touristes and experience an authentic and harmonic Paris, here you have it. From the tenth arrondissemang to the nineteenth, a bloody long way. If it is too long, there are canal boats! But hey, promise now to not go all together. (Photo: Ferferi)