Kategoriarkiv: Lägenhet

Det är spöklikt hur han tittar på mig i mitt hem

1

Jag bjuder på lite detaljer från mitt hem. Ovan är en av mina absoluta favorittavlor. Föll pladask för den med en gång när jag såg den på Saron Vintage. Jag brukade måla liknande motiv ett tag jag med. Kanske inte lika fagert dock. Men speciellt föll jag för det lilla tidningsurklippet som föreställer en liten pojkes ansikte. Ser ni den? Fastklistrad längst ner till höger, och något annat litet till vänster om den. När jag först köpte tavlan var det med syfte att ta bort den. Men så fort jag fick hem den tyckte jag det var en sådan fin skönhetsfläck. Det finns en historia där. Som jag inte har en aning om vad det kan vara. Jag blir så in i sjutsingen nyfiken var gång jag slänger ett öga på tavlan. Eggande. Vem är han? Varför har man satt fast den på en tavla så? Lite spöklikt är det allt. En pojke i svartvitt som bevakar mig. Ett perfekt exempel på hur kittlande bra det är att handla prylar och ting second hand.

English: A little glimpse of details from my home.

2

I mitt fönster, i min planta. Där har jag tryckt ner en hattprydnad i den fuktiga jorden. Växter måste också få bära accessoarer.

3

I mina askar göms mina skatter. Fast asken längst bort gav jag till pojkvännen. Där i ligger hans skatter minsann. Han måste ju också ha en skattkista. Så är det bara.

4

En till ask. En guldig sådan. Med knopp på locket och sammetsröd botten. Det ni!

5

Slutligen en soffkudde. Som påminner mig om New York. Staden som jag drömmer om att åka till en vacker dag. För det har jag inte gjort än serrni. Ve och fasa! Men den som väntar på någonting gott…

Det finns så många puckon

Det finns så många puckon där ute. Nu senast min hyresvärd som jag fram till i veckan ändå hyste lite… lite något gentemot. Vad exakt vet jag inte. Men jag avskydde honom inte som jag gör nu. Jo serrni, Det är nämligen så att han är skyldig oss en stor mängd pengar. Inte bara det, vi räddade arslet på honom en gång gällande uthyrning till hans lägenhet och han slapp stå där med en gapande tom lägenhet där han behövde betala hyran själv. En hyra som är utom denna värld för oss satar till hyresgäster dessutom eftersom han fördubblar den. Tänk er själva, i hjärtat av Paris i de fina kvarteren och en dubbel hyra på det. Så mycket är han skyldig oss. De här pengarna skulle vi fått för tre veckor sedan. Han hotade dessutom att inte ge det först eftersom han inte lyckats hitta några nya hyresgäster- som att det skulle vara vårat problem? Viktigt att notera att idioten inte börjat leta heller. Vi å vår sida hade gjort allting rätt enligt kontrakt och vett. Så när det obefogade hotet kommer om att hålla inne våra pengar på grund av egen lathet så tar jag tag i saken med egna händer, man kan aldrig lita på någon annan än sig själv.  Jag satte mig och ringde runt, lade upp annonser och svarade på andra och vips, på ett par timmar hade jag ordnat tre intresserade hyresgäster för honom. Ett arbete han hade haft en månad på sig på, med en plånbok som hade råd att hyra en agentur dessutom, ordnade jag således för honom på en kväll. Han hade helt enkelt förväntat sig kunna strunta i att leta nya hyresgäster och ta våra pengar. Men i Ferferiland är vi smartare än så, så det gick vi inte på.

Så tre veckor har gått och inga pengar i sikte. Under tiden har han hävdat att han visst överfört dem för länge sedan och för att därefter helt sluta svara på telefonsamtal och email. Ja, då fick Ferferiland ingripa igen. För det började lukta lite suspekt. Ringde några samtal till Paris. James Bond på högsta nivå. Så idag förhoppningsvis, en sisådär tre veckor senare, kanske kanske får vi pengarna.

Pengar som i sin tur ska betalas vidare från vår sida. Så ni kan ju tänka er hur tredje part känner nu.

Nu ska jag iväg och plocka svamp. Rapport kommer senare!

I could lick the walls how clean it is

Okay so while I am complaining about my Internet I might as well continue complaining about the whole apartment. You see, I Hate this apartment I live in. Hate. When I moved in I hated it too. Coming from a really big apartment with two bedrooms, one living room, several closets, real kitchen and two bathrooms it was really hard to sqeeze into this one. Although I am and was fully aware of my luxurious existence in the first one. But I learned to live with this new place. For five months I ignored my inner feelings and realized that living in the central of central Paris had it’s sacrifices. Why? Well.

*Walking distance to everywhere. I mean the Louvre in five-ten minutes. The f*cking Louvre!

*Not to mention the coolest cafés with the most interesting histories. Sartre! Picasso! de Beauvoir! Greco! Hemingway! Dalí! …!

*The chic neighbors. – Gotta love the ladies and their Loubotins, Fendis, Balenciagas, Louis Vuittons…

*The fact I was living in a smaller version of Oxford Street – shopping!

*Silence, total silence from the streets.

*My own bathroom (trust me, that is not anything you take for granted as a poor student in Paris.)

*Most beautiful park in Paris one block away. The place to be for a true Parisian scenery.

*All I need and more (besides two things) within hundred metres.

*Two rooms – one bedroom and one living room – I could change environment in my apartment compairing to other poor souls I know.

*I dreamed away each time I saw the roof tops and the towers of Saint Sulpice from my cute balcony. Even more when it rained. I felt like a French version of Carrie when I was typing on my computer, blogging for you.

*I loved the fact of living in the same area as the writers, actors, singers, designers, philosophers… I pretended I was going to be one of them when I got older and join them over an espresso at one of the lovely cafés. I just had to find my own thing. Eeeh. To be continued.

*… and so on. Dreamy. Lovely. Chic. Historical. Paris.

However there was bad things too.

*Dirty. So dirty. We were four people that spent three days just cleaning the shit. And it never got clean enough. I still clean it constantly. I clean this small place more than I clean my three times larger apartment in Sweden. Weird.

*The kitchen. Or can I even call it a kitchen? You bump into it as soon as you open the door to the apartment. There are only two hotplates, one zink and a refrigerator. Nothing else. No oven, no place to put your dishes. Nothing. Oh, and I can’t barely reach to the only, single cabinet. My arms only reach to the first shelf.

*The fact that I could never go out looking like crap. Not that I never like to do anyway. But who knows, maybe? I’d like the opportunity. But when the women are standing in the line of Monoprix buying their salads and wine in the latest fur from Givenchy I simply could never…

*The horrible stairs. Six floors. Oh well, good exercise you might think. So did I. But after a while, not so much fun anymore. I assure you. Especially if you forget something when you just hit the ground floor. Or have a big, heavy suitcase. Or have been food shopping. Or wear heels and are a bit, just a bit, drunk.

*Never my own things. My own style. My own whatever.

*The bloody shower. I can never take a really long hot shower. But that is common for Paris I guess. If your name’s not Mme Paradis.

*The space. Or which space? There is no space. I can’t dance by my own here. Which was the first thing I did when I arrived to my Swedish apartment this summer. Without even thinking about it. Just danced. Glory times.

*And those two only things missing in this area (as mentioned above): a tailor and a shoemaker. Does everyone have a private one in this posh arrondissemang? Everywhere else in Paris you find them everywhere!

Gaah! Reading the second list I get really upset. Reading the first one though, makes me really happy again. I could add so much more on both lists. But geez such a long post. Let’s stop now. Watch the pics instead, that I took from my apartment. Does look cute though, sort of.

- By the way, Sweden really spoils me. Gosh. I love my apartment there. I could lick the walls how clean it is. And spacious. And light. And comfy.

My ‘living room’. I have watched that tv perhaps six times…

The not so lovely kitchen.

The alright toilet with the dreadful shower. Sweden spoils me. Okay, gotta love the window though.

Rest of that charming small living room. I decorated the walls with posters from Fashion Week since there were big cracks all over.

The room where all magic happens. What a crib right? We have skyview from here – I find that rather luxurious actually.

From the living room through the hall/kitchen passing the bathroom and into the bedroom. (I use the door to the bedroom as a hanger for all my scarves. I miss my walk in closet in Sweden.)

I have to stay in Paris, do you want to rent?

Tiden är mogen för att berätta för alla er där hemma att jag nu bestämt mig för att stanna kvar i Paris. Lite till. Vet att det låter helt knäppt. Jag skulle ju bara varit här en termin, sedan blev det bara en termin till. Nu kommer de terminerna bli ett år. Vem vet om det året kommer förvandlas till fler? Men jag mår alldeles för bra här. Tokiga saker har hänt sedan jag flyttade hit, önskar jag kunde dela med mig av allt men lite privatliv måste jag ha. Paris är så oförutsägbart, det passar någon som mig som alltid är på språng. Jag har börjat planera lite inför saker jag vill göra här till hösten och satsa på lite idéer som jag har. Bland annat vill jag ge mig själv och VeckoRevyn en chans att få till ett bra jobb i och med bloggen. Det kommer säkert inte vara lätt, något jag måste fundera på är hur jag ska få till en tillräcklig inkomst till exempel. Men ni stödjer mig väl i mitt val?

Så nu ska jag utnyttja bloggen och annonsera ut min lägenhet till uthyrning över sommaren. Det är en paristypisk vindsvåning som ligger i hjärtat av Paris. Saint Germain heter området, som är känt för att inhysa både den ena och andra celebriteten, franska såväl som internationella. Några namn som synts på gatorna är Brad Pitt, Caroline Winberg, Melanie Griffith och Jean Paul Belmondo. Finns massvis med shopping, caféer och restauranger och i området finns bland annat Ladurée, anrika Café de Flore, den oerhört vackra Jardin du Luxembourg, diverse biografer, Starbucks, kända varuhuset Le Bon Marché… Om du är intresserad eller känner någon som är det så hör av er och berätta om er själv så skickar jag bilder och mer information! Du når mig på cheriferferi@gmail.com.

English: The time has come for me to tell all you back home that I now have decided to stay in Paris. A bit more. Know it sounds totally crazy. I was just going to be here for a semester, then it was just another semester. Now the semesters will turn into a year. Who knows, maybe that year will turn into several? But I feel to good here.  Crazy things have happened since I moved here, wish I could share it all with you but I need to have some privacy also. Paris is so unpredictable, it suits someone like me who always is on the run. I have started to plan some things I want to do here in the autumn and some ideas I have that I want to try out. For instance I want to give myself and VeckoRevyn a chans to do a good job with the blog. It will probably not be easy, something I have to think about is how to earn some money for example. But you support my choice don’t you?

So now I am going to take advantage of my blog and announce that my apartment is for rent during the summer. It’s typical Parisian loft situated in the heart of Paris. The area is called Saint Germain and is famous for accommodate for the many celebrities living and visit there, national as well as international. Some names that has been spotted in the streets are Brad Pitt, Caroline Winberg, Melanie Griffith and Jean Paul Belmondo. There are a lot of shopping, cafés and restaurants and in the area you can also find Ladurée, the famous Café de Flore, the incredibly beautiful Jardin du Luxembourg, several cinemas, Starbucks, the famous department store Le Bon Marché… If you are interested or know someone who is so contact me and tell me about yourself and I send you pictures and more information. You can contact me at cheriferferi@gmail.com.

Vardag

Nu har två veckor i Paris passerat och mina sista gäster har åkt hem. Det var två superroliga veckor. Jag fick visa ‘min’ nya stad lite och skryta. Många skratt och flummiga stunder, goda middagar, många glas vin och koppar med kaffe och många många ostar senare sitter jag här nu med Max i vår nya lägenhet i Saint Germain. Vi ska påbörja vår vardag med att inhandla stekpanna och annat smått och gott. Lägenheten är städad från alla dammtussar och känns ovanligt stor nu när vi bara är två. Kanske var bra att vi hade besök vid inflyttningen?
När vi först flyttade in tvekade jag över mitt val av lägenheten men nu har vi börjat bo in oss, har städat den rätt mycket och doften av fukt och rök har börjat avta. Det faktum att vi möts av liv och rörelse så fort vi sätter foten utanför porten gör mig ännu mer säker på mitt val. Från lägenheten hörs ingenting dock tack och lov. Nej, nu har min och Max halvtimmes-paus tagit slut så nu ska jag sätta på mig strumpor och jacka och ta mig ner för trapporna de sju våningarna för att handla på Monoprix längre ner på gatan. På återseende och Ciao!