Kategoriarkiv: Mode

Cheap Monday AW11

[youtubeplay id="cK1fqxpibwA" width="720" height="580"]

Gårdagen bjöd, som tidigare nämnt, på modevisning. Skyndade mig in till stan efter jobbet för att få mig åtminstone en liten glimt av den svenska modeveckan innan den tog slut. Ja för en hel vecka är det ju knappast. Utan snarare tre dagar. Vilket är oerhört futtigt kanske. Men det är tre riktigt välfyllda dagar som vi kan vara riktigt stolta över.

Cheap Monday bidde det. Och hur visningen var kanske jag ska låta experterna få uttala sig om, även om jag bara håller med hälften av gångerna visserligen. Bäst tyckte jag om en viss röd sammetsklänning som ska bli intressant att få klämma på när den kommer i butik. Men överlag var herrsidan mest intressant i mina ögon. Vad jag gillar mest med Cheap Monday är att allting är så bärbart. Tråkigt kan vissa tycka. Jo, jämför man med en parisisk visning à la Gaultier, eller varför inte Galliano, så ja visst. Men båda delarna har sin charm.

Roligast var det dock för min del att för första gången ta del av den svenska modescenen så nära. Jag har tidigare inte deltagit under svenska modeveckan. Så många virtuella ansikten blev helt plötsligt fysiska. Det var en stor massa som var inbjudna, hundratals! (Sympatiskt drag av Cheap Monday) Men där någonstans kunde jag urskilja bland annat Frida Fahrman (modeprofil Kanal 5), Andreas Wijk (modebloggare och sångare), Kleerup (låtskrivare och musiker), Cia Jansson (ELLEs Creative Director), Nina Johansson (moderedaktör Sofis Mode), Columbine Smille (stylistassistent och modebloggare), Marcella Mravec (moderedaktör Metro) och Margareta Van den Bosch (Creative Director H&M).

Bland annat. Om det nu säger er något. Måste erkänna att jag har noll koll på hur modeintresserade ni är, kära läsare. Så jag håller namndroppandet kort. Kika på videon ovan istället. Från slutet av visningen. När Örjan Andersson, Ann-Sofie Back och crew kommer ut för att ta emot folkets jubel. Lyssna också på den härliga musiken som Kleerup, dagen till ära hade komponerat ihop. Samme man hade även fått designa en t-shirt som vi på raderna längst fram hade lyckan att få varsin av. Till höger i bild har ni också Frida Gustavsson, denna modell som överöses just nu med lovord från modemaffian runtom i världen, och därmed också fick öppna hela showen.

Men jösses. Jag kan prata mode hur länge som helst. Har försökt hålla detta kort. Förhoppningvis också gott. Nu ska  jag krypa ner i sängen.

Premiär för Stylisterna

Hörrni, jag har precis sett första avsnittet av Stylisterna som jag var på casting för. Tusan vad jag vill se mer. Det var alldeles för kort. Nu får jag vänta en hel lång vecka till nästa avsnitt. Segt. Så vad tyckte jag? Programledarna var lite nervösa. Men vem är inte det framför en kamera? Och ni får ursäkta min bedömning, men några av deltagarna var faktiskt rätt menlösa och osäkra i sin stil. (Vad hände med pälsen runt magen till exempel?) Jag hade velat ha mer av deltagarna och höra mer kring deras första stylinguppdrag. Visst är det fler än jag som börjar fundera på hur man hade utfört det första uppdraget? Jag vet precis hur jag hade gjort! Kul med sådana utmaningar. En av tjejerna som fick varning såg helt förstörd ut. Rätt intressant hur hårt man tar en sådan sak. Men jag måste säga att juryns bedömning var riktigt bra. Jag höll verkligen med allt de sa. Det kändes så självklart deras kritik, och snarare mer ofattbart kanske att deltagarna presenterade sina uppdrag som de gjorde, vissa av dem.

Nåja, jag hejjar fortfarande på samma person! Carolina for the win. Men nu har hon fått en konkurrent i och med de båda killarna. De var rätt sköna måste jag säga.

Vill ni veta vad jag tjötar om? Kolla själva in avsnittet HÄR.

Tom Ford Spring/Summer 2011 Womenswear

[youtubeplay id="NItfhi7cclc" width="720" height="580"]

Ytterligare ett inlägg som raderades av VeckoRevyn. Jag hade skrivit en lång kärleksförklaring till herr Tom Ford. Om hur jag älskar att han sprider glamour till folket. Men det får räcka så den här gången. Den här gången så får tanken räknas. Se klippet ovan om ni vill få samma sensationella upplevelse som jag. Hans första och väldigt länge hemliga visning under eget namn.

Deltagarna till Stylisterna

1

Nu har Kanal 5 äntligen lagt upp de tio deltagarna till programmet Stylisterna. Jag visste om fyra av dem sedan innan så det var hemskt roligt att se resten. Från castingen som jag var på känner jag bara igen fyra så undrar hur de andra kom in i bilden? Vet att några av deltagarna har handplockats. Hädanefter kan ni kalla mig Ferferi marionettdockan alltså, som hjälpte till att fylla ut castingkvoten helt enkelt. Är man snäll så.

Blivit en del diskussioner kring varför en del redan jobbar med mode och varför de plockat halvkända modebloggare utan att de sökt som alla andra. Tycka vad man vill om det, men det garanterar ju en tittarskara, eller hur? Sedan tycker jag visserligen att det var surt att åka buss sju timmar upp och sju timmar ner för att sitta och glo i sex timmar i ett rum utan mat för att avsluta det hela med en tio minuters intervju som var den sämsta intervjun i hela mitt liv på grund av extrem träsmak, trötthet och hunger. Inte alls roligt och sjyst. Därav marionettdocka menar jag, om ni undrar. Nog om det.

Såg att en söt, sockertopp iranska kommit med. Roligt! Hon i sin tur fick fylla integrationskvoten som inte jag fick kanske? Skämt åsido. Hon påminner mig oerhört mycket om en av deltagarna som var med i den amerikanska versionen av det här programmet, som hette Stylista i sin tur. Lik både till utseende och personlighet. Jag tycker faktiskt ni måste gå in HÄR och kolla på hennes presentation. Vilka personligheter vissa verkar vara, det här ska bli intressant minst sagt. Vet redan en som alltså kommer följa det här till våren.

Jag har redan en favorit förresten. Kan ni gissa vem?

KÄLLA.

Penny Loafers eller gubbskor

1

Hej och hå se upp! Nu kommer kanske för många ett ganska så ointressant inlägg. Men ack så relevant för mig. Jo serrni. Jag har lyckats knåpa ihop det här inlägget två-tre gånger tidigare under hösten men sedan raderat det. Tänkt att, inte är väl mina läsare intresserade av det här. Men hörrni, det är ju trots allt Ferferis blogg, eller hur? Så då får det vara så här. Att jag skriver om saker och ting som mitt hjärta slår ett extra slag för, för tillfället.

Till saken. Lång inledning hej. Sedan i slutet av sommaren har jag hållit extra utkik efter penny loafers i lack. Det där med lack är extra viktigt. Alltså mer än de ovan. Jag älskar lack, mönster, glitter, trash. Nåja. Penny loafers kan hur som helst även översättas till gubbskor utan snörning. Eller Tak-takskor som min älskade lillebror kallar dem. Men som allt annat som inte är trendigt kan det vara svårt att finna i butik. Jag fann dock ett par från RizzoNK. Som tyvärr hade krävt att jag knappt kunde äta nudlar månaden ut. Så det gick ju inte. Tog förresten bild och tänkte lägga in i de där två-tre inläggen som blev raderade. Slutade med att jag raderade även fotot alltså.

Nu ser jag att Sveriges egna modeguru Elin Kling har skrivit om dessa. Vilket då betyder att butikerna snart kommer krylla av den här modellen. Vet inte om jag ska vara glad eller sorgsen. Glad att skorna alltså kanske kommer gå att finna inom en snar framtid. Sorgsen över att jag inte längre kommer få vara ensam om detta. Kommer istället se ut som en klon. Suck. Inte alls kul i min mening.

Min pojkvän brukar alltid säga att jag har en undermedveten förmåga att plocka upp trendsignaler i förväg. Bra eller dåligt? Bra för jag har en dold talang, ha! Dåligt för att plånboken sällan räcker till. Dåligt även för att när trenden väl slår in så är jag så gäspigt trött på alla modekids som går runt i det aktuella plagget. Nu fick jag skryta lite också.

Så ja, hittar ni liknande skor till mig hojta gärna till! Kom ihåg, det där med lack är viktigt.

Sources: The Shoe Buff

Karla’s Closet och Elsa Billgren

1

2

Idag är jag mest sugen på att se ut så här. Svart top och vit marängkjol. Som vintagetokiga (som jag) Elsa och galet vackra Karla. Men nehej då. Det kan jag inte. För i min garderob existerar inga gräddbakelser. Tyvärr. Varför är det så? Att det alltid fattas något menar jag? Just som jag är sugen på det. De bär upp sina spetshistorier med bravur. Jag vill också kunna bära en fluffig kjol med bravur. Det får hamna på listan. Helt enkelt. Ni vet den eviga listan på plagg som man vill ha.

English: I want to dress like Elsa and Karla today. In black top and white skirt. Too bad I don’t have a skirt like that.

Jordklotets vackraste

1

Måste visa det här omslaget jag såg på Presstop. Snyggast i år? Men jösses, en sådan krage hade jag kunnat göra vad som helst för. Jag inbillar mig att jag hade varit megasnygg i den. Ja det krävs en påfågel för att jag ska känna mig så tydligen. Jordklotets vackraste fågel. De där läpparna förresten. Jag har velat ha mörklila läppstift sedan urminnes tider nu. Urminnes tider i mitt fall är två-tre år. Förstår inte alls varför jag inte slår till på en bara. Vet att MAC just har en supersnygg. Tittade in den förra sommaren och fick min vän att köpa den istället. Sedan gick jag runt och var avundsjuk. Ferferi i ett nötskal.

Casting för Stylisterna #2

1

…läste precis på någon annans blogg som är en någon annan som var en annan som var på casting för Stylisterna samtidigt som jag, att hon fick frågor om mode. Jag fick inga frågor om mode. (Eller?) Utan mest frågor om mig som person. Inte så många frågor heller för den delen. Denna någon skriver också att hon inte kan något om mode. Jag tycker jag kan lite mode. Eller åtminstone mer än många andra som just inte håller på med mode. Långt ifrån fullärd. Men skapligt intresserad. Så jag hade gärna fått sådana frågor. Blivit grillad i det. Men jahopp. Jag har ingen aning om vad detta betyder. Ni hör. Jag analyserar. Sönder.

”Tillsist säger tjejen som ställer frågorna.. nu kommer jag ställa lite taskiga frågor. Jahapp tänkte jag, kör hårt. Och hon börjar ställa modefrågor… hahahaha! Skulle vilja ha sett mitt förvirrade ansikte! Fattade ingenting, men jag tänkte att de var bättre att svara någonting än ingenting. Så jag svarade de jag trodde vilket troligtvis var helt åt helvete! Men whatever;) …//… Lyckas jag på någont konstigt vänster ta mig vidare är de för att jag inte kan någonting inom mode och de kommer bli bra tv. But im in;)”

Hon har ju rätt. Jag inser ju det. Det där kan bli bra tv.

Casting för Stylisterna #1

[youtubeplay id="ID_77VNhS6A" width="720" height="580"]

Här! – är det som jag gjorde i helgen. Jag var en av de lyckligt lottade som fick privilegiet att gå på casting för Kanal 5s nya satsning ”Stylisterna”. Det var tydligen många som hade ansökt så att få en chans att gå på casting var verkligen smickrande. Vi var ett gäng som spenderade hela söndagen med att bli intervjuade. Det blev en lång väntan för min del. Jag var där redan klockan tio, vilket egentligen var alldeles för tidigt. Sedan skulle vi i tur ordning bli intervjuade i tio-femton minuter var. Ordningen var slumpvis och när jag kom in och satte mig till ro i soffan i väntrummet tänkte jag med en gång: ”Det skulle inte förvåna mig om jag blev sist, jag ska nog räkna med det så är allt annat bara positivt.”

Vad hände tror ni? Jag blev sist. Joråsåatte. Väntan var sex timmar lång, i en och samma väntrum, ingen mat på hela långa dagen men mest lite frukt och en muffin. Ni kan tänka er min energidipp när jag till slut efter sex timmar blev uppropad. Jag kände att jag inte hade något att ge. Hade sett en efter en gå in spralliga och ut spralliga. Så när det till slut blev min tur tror jag att även de som satt i intervjurummet saknade energi och kraft. Jag tror inget bra kom ut av det alls. Så mycket jag kunde berättat och sagt som inte kom fram. Ett leende som aldrig dök upp. Entusiasm som aldrig visade sig. Kunskap och erfarenhet som aldrig blev uttalade.

Jag försökte ta lite luft innan det blev min tur. Tala om för mig själv att hitta mitt riktiga jag, strunta i tröttheten som var en konsekvens av två sömnlösa nätter och hungern som gjorde sig påmind med höga kurranden.

Så tusan att jag inte fann mig själv i den stunden. Att jag inte kunde fått gå in först istället för sist så jag kunde haft andra förutsättningar. Med det sagt, så sitter jag här nu realistisk och kan inte säga som de andra tjejerna och killarna sa när det steg ut från castingrummet: Att det gick jääääätteeebra! För nej, det gjorde det inte. Realisten i mig säger att fasiken vilken chans ändå, kul att du kom såpass långt. Vad stolt och nöjd och traska vidare.

Optimisten i mig däremot…