Kategoriarkiv: Paris at Night

Jesus Luz + Madonna = ?

Läser på internet att det nu är bekräftat att Madonna lämnat sin förre pojk för nytt lammkött. Jag är inte särskilt förvånad. Efter att ha festat med exet Jesus Luz. Även om det var några månader sedan nu så framgick det redan då allt inte stod rätt till. Alls. Om man säger så. Utan att ha sagt för mycket. Vill ju inte mucka gräl med någon med så mycket makt. Nåja. Jesus var för övrigt väldigt trevlig. Snygg som satan också. Bild lånad här.

Hotel du Nord et Curio Parlor

I fredags anlände Andreas och Camilla till Paris som sagt. Utan att Andreas visste om något, hade Camilla och Max ordnat så fint med en middag på Hotel du Nord som överraskning för att han fyllt år. Det dracks vin och åts god mat för att sedan möta upp med Maryam och hennes kille Poya för en drink på en bar. Vi bestämde oss för att ta taxi från området kring Place de la Republique, och som vanligt däromkring möts man alltid av omogen attityd bland de unga killar som passerar. Deras syn på kvinnnor är inte riktigt densamma som min om jag uttrycker mig så. Synd att jag aldrig blir positivt överraskad där. Vi trodde vi kunde andas ut väl i taxin när det visade sig att taxichaffisen hade någon form av komplex för någonting. Fråga mig inte vad, det var bara konstig taxiresa där han försökte ta för mycket betalt. När alla andra hade stigit ur och jag fortfarande satt kvar och betalade låser han dörrarna och börjar köra iväg med mig. Då fick jag panik och började skrika högt och bestämt att han bannemej skulle öppna upp och släppa ut mig. Har ingen aning om vad han ville mig. Och visst hade jag rätt om överbetalningen, vårt sällskap i den andra taxin betalade två tredjedelar priset. Men jag hade sannerligen hjärtat i halsgropen när jag sprang ut från bilen efter att ha betalat det pris jag tyckte resan kunde vara värd som högst (fortfarande för mycket).

Så med snabba steg på mina tolvcentimeters klackar drog jag med truppen till Curio Parlor som jag läst en massa gott om och som på alla bilder ser så himla festligt ut. Vi möts av en vakt som även han tycks ta sig själv på alldeles för stort allvar. Tur nog kom vi in med en gång. Eller tur och tur.  Vi kommer  in i en fuktig, mörk lokal med massa småkids och dålig musik. Vem fasiken recenserade det här stället? Visst att det är samma ägare som Description, men tusan vad mycket sämre. Så vi turades om att gå på toa för att sedan traska vidare förbi Notre Dame, Place Saint Michel och Place Odèon till Rue de Seine och mina hoods. Så fråga mig inte om de kända drinkarna på Curio Parlor. Allt jag vet är att det var skönt med en kissepaus.

Maten på Hotel du Nord glömde jag berätta om. Delicieux. Speciellt ankan som jag tog. Alltid anka, jag vet. Men vad göra när det är så gott! På bilderna dock ser ni två förrätter: Sparris med pocherat ägg och parmesan samt Salade Chinoise. Men om inte för maten, så kom bara och njut av den coola atmosfären.

English: Friday night we met up with Andreas and Camilla as previously mentioned. Without Andreas knowing anything, Camilla and Max had planned a dinner at Hotel du Nord as a surprise since it’s been his birthday. We drank wine and ate good food to afterwards meet up with Maryam and her boyfriend Poya for a drink in a bar. We decided to grab a taxi from somewhere around Place de la Republique and as usual in those neighbourhoods you are always treated with a bad attitude from the young guys passing by. Their way of treating women isn’t responding to my vision of being treated at all, if I put it that way. Too bad I am never positively surprised there. We thought we could relax when we got into the taxi when we realised that our taxidriver had some kind of personal issues with something. Don’t ask me what, but the ride was weird and he tried to take a too high payment. When everyone else had stepped out from the cab and I still was sitting there trying to pay he locked the doors and started to drive away with me. I paniced and shouted loud and clear that he damn it should let me out. Have no idea what he wanted. And I sure was right about the high payment, our company in the other cab payed two-thirds of what we did. But I must say my heart was poundin really fast when I ran out from the can after have been paying the highest amount I thought the trip was worth (still too much though).

So with upspeeded steps on my 5.75 inches heels I took the troop to Curio Parlor which I’ve read so much good about and which in pictures seemed so damn cool. We meet the guard outside whom too seem to take himself too seriously. Luckily there were no problems for us to get in. Or luck isn’t maybe the right word. We stepped into a humid, dark place with a bunch of kids and bad music. Who the hell reviewed this place? Sure. it’s the same owners as Description but damn, so much worse. So we took turn to visit the toilet and then go towards Rue de Seine instead, my hoods. So don’t ask me about the famous drinks at Curio Parlor. All I know is that it was a good place to take a pee on.

Forgot to tell you about the food at Hotel du Nord. Delicieux. Especially the duck that I ordered. Always duck I know. But what to do when it’s so good! On the pictures you can see: Asparagus with egg and parmesan cheese and a Salade Chinoise. But if not for the food, then come and just enjoy the cool atmosphere.

Hotel du Nord:  102, quai de Jemmapes 75010 Paris. (Canal Saint Martin)

Curio Parlor: 16 rue des Bernardins 75005 Paris. (Latin Quarters)

Masquerade

Bildkavalkad som lovat! Från en knäpp afton. Önskar jag kunde berätta för er alla detaljer men av hänsyn till både mig själv och andra gör jag inte det. Det finns så mycket jag skulle vilja dela med er. Så knäppa grejer som hänt sedan jag kom till Paris. Så speciella människor som jag träffat. Så konstiga diskussioner som förts. Så lustiga erbjudanden jag fått. Saker som aldrig hände i Sverige och som med all säkerhet aldrig skulle hända heller. Paris upphör aldrig att förvåna mig. Alltid händer det något. Jag överraskas gång på gång och jag älskar det. Jag hoppas att det här är bara är början. Ångrar inte en sekund att jag flyttade hit. Så mycket som jag fått uppleva under de nio månaderna som jag bott här. Vem vet. Kanske med lite distans till saker och ting kan jag berätta lite smått så småningom. Vet att ni gillar det!

Tillbaks till ämnet. Kan ni gissa vem jag föreställde på maskeraden? Jag försökte mig på en av, vad sägs vara, världens någonsin vackraste kvinnor; Cleopatra. Det var ingen lätt uppgift. Speciellt med tanke på att jag inte heller hittade rätt outfit. Var ute en timma innan festen så får skylla mig själv. Såg mestadels ut som en blandning av Esmeralda och Pocahontas. Men till min förvåning var det vissa som inte kände igen mig och andra som trodde peruken var mitt riktiga hår. Jösses amalia vad skönt det är med peruk. Två minuter så har man en snygg frisyr som håller hela kvällen. Undrar om jag inte ska köpa på mig lite fler innan jag åker hem över sommaren…?

Bilderna är tagna av Tobias och festen hölls av Li och hennes rumskamrater. Tack båda! (Kolla in deras bloggar vet ja!) Sista timmarna på natten spenderas på en random klubb i Bastille. Vi var inte så kräsna med tanke på hur vi såg ut. Men tror bannemej vi lyfte stället när vi kom. Gissa förresten vad/vilka de andra föreställde!?

English: Photo cavalcade as promised! From a coco loco evening. Wish I could tell you all the details but given there are others involved I can’t. There is so much I would like to share with you. So weird things that happened since I came to Paris. So special people that I’ve met. So odd discussions that been held. So funny offers I got. Things that never happened in Sweden and surely would never happen either. Paris never stops to surprise me. Always something going on. I am surprised over and over again and I love it. I hope this is just the beginning. Don’t regret for a second that I moved here. So many things I experienced during the nine months I’ve been living here. Who knows. With some distance to things I might be able to tell you some eventually. I know you like it!

Back to subject. Can you guess who I pretended to be at the masquerade? I tried to be one of, that is said to be, worlds most gorgeous women ever; Cleopatra. It wasn’t an easy task. Escpecially since I also couldn’t find the right outfit. Was out hunting an hour before the party started so it was my own fault. I mostly looked like a mix between Esmeralda and Pocahontas. But surprisingly some didn’t recognize me and others thought the wig was my own hair. Geez how nice it is with wig. Two minutes is all it takes to have a nice hairdo all night long. Wonder if I shouldn’t buy some before I go home for the summer…?

The pictures are shot by Tobias and the party was held by Li and her room mates. Thanks both of you! The last hours of the night was spent in a random club in Bastille. We weren’t that picky given our outfits. But I think we actually made the place better. Hey by the way, guess who/what the others were!?

Bagatelle and hookers

Det här med att posera framför kameran är verkligen fortfarande helt jäkla knasig känsla för mig och jag är fortfarande galet obekväm. Vilket kanske syns. Men önskemål att få se mer av mig blandat med Parishistorierna leder till det här då det oftast är jag som är bakom kameran i vardagliga sammanhang. Vilket ni förstår innebär väldigt få foton på mig själv.

Hur som haver. Igår var helt kaiko. Allt började så fel men slutade så bra. Först skulle vi på middag vid gränsen till Montmartre. Vi hade sagt klockan tjugoett trettio. Alla kom tjugotvå trettio. En timme sent. Delvis för att metron av någon anledning valde att vara avstängd i vissa delar av stan, som exempelvis Champs Elysées som är en kritisk gata. Till grejen hör att vi var tvungen att ta oss till den här skogen innan klockan slog midnatt för efter det så släpper de inte någon på Longchamp. För övrigt visade sig vara galet populärt. Därför fick vi med maten fortfarande halvt om halvt tuggandes i munnen betala notan och hoppa i taxin som restaurangen ringt och beställt för oss. Jahopp, mindre stressig middag har jag ätit. Först skulle vi plocka upp Sabina. Som är en underbar tjej jag träffat via bloggen. Hur kul som helst. Tyvärr skriver hon inte en själv. Än? Jo, vi skulle plocka upp henne på Champs Elysées. Smart va? Det var ju stängt som sagt! Så där började kvällen. Så där fortsatte kvällen. Vi hann traska i ängmarker i skyhöga klackar, titta nyfiket på de prostituerade i Bolougnerskogen, få skäll av transvestiter, få en guidning bland hallicks och horor av en taxichaufför som undrade var vi egentligen var på väg. Vi kom till Longchamp just när de stängde portarna så vi stod mitt i ingenstans och jagade taxibilar med hundratals andra parisar, men Nicis superkrafter kom fram och vi fick till slut tag på en och tog oss till Bagatelle. Ytterligare en populär klubb i skogen.Vi lyckades glida förbi den långa kön och gå rätt in och väl där inne så hann vi även dansa vi i yrande sand tills kläderna blev vita, se Batman dansa på barbordet, träffa hur många kompisar som helst på klubben, hitta ett fullt cigarettpaket och röka upp hela med mina vänner, och det knäppaste av allt: Åka en rosa turistbuss, dubbeldäckare, utan tak tillbaks till Paris. Bara så där dök den upp, som en välsignelse mitt i den öde skogen. När jag såg Triumfbågen vid horisonten ställde jag mig upp i bussen och sträckte armarna i luften, trots svidande värk i fötterna och en extrem kall vind piskandes i ansiktet, och bara tjöt av lycka. Vilken galen kväll. När jag kom hem hade solen börjat gå upp… Paris je t’aime encore!

English: This posing thing in front of the camera is really still a very weird feeling for me and I am still unbelieably uncomfortable. Which maybe you can see. But wishes to see more of me mixed with the Paris story leads to this since it’s often me who is behind the camre during daily situation. Which you understand means very few pictures of myself.

However. Yesterday was kaiko. Everything started so wrong but ended up so good. First we headed for dinner at the border to Montmartre. We’d said nine thirty o’clock pm. Everyone showed up atten thirty pm. An hour late. Partly because the metro and the streets were for some reason was shut down in some parts of the city, such as Champs Elysées which is a critical street. The point is that we had to be in that damn forest before midnight since they usually don’t allow anyone in afterwards at Longchamp. Which we noticed was a hugely popular place. Therefore we had to, still chewing on our food, paying the bill and grab a taxi that the restaurant booked for us. Oh okay, so I had less stressful dinners before. First we were going to pick up Sabina. Which is a wonderful girl I met through the blog. So much fun. Unfortunately she doesn’t write anything herself. Yet? Yes, så pick up Sabina at Champs Elysées. Smart huh? It was closed! That’s how the evening started. That’s how it continued. We got to pad through green meadows in sky high heels, look curiously at the prostitues in the Bolougner forest, get yelled at from transvestites, get a private guiding from our taxi driver amongst the pimps and hookers, a taxi driver who was wondering where we were going actually. Then we were came when Longchamp just closed the doors so we were hunting cabs in the middle of nowhere together with hundreds of other Parisians, but Nicis superpower sides got shown so we finally got a cab and went to Bagatelle. Another popular club in the woods. We managed to just glide in, avoiding the long line and got to dance all night long in blowing sand untilour clothes got white, watch Batman dance on the bar, listened to great music from sovereign deejays, meet so many friends who were there too , find a full packet of cigaretts and smoke it all up with my friends, and the weirdest thing of all: Take a pink tourist bis, double-decker, without a roof back to Paris. It showed up just like that, as a blessing in the middle of the empty forest. When I saw the l’Arc Triomphe in the horizon I stood up in the bus with my arms in the air, despite my tired soar feet and the cold wind whipping in my face,and shouted out load of happinness. What a crazy night. When I came home I saw the sun rising… Paris je t’aime encore!

La Nuit des Musées

Paris är så generös med sin kultur. Flera gånger per år verkar det finnas anledning att ha extraöppet eller gratis inträde på museumen och andra kulturella evenemang. Så att alla kan få vara med. En fin gest det där. Just den här gången kallades det La Nuit des Musées, vilket innebar att alla muséer i Paris hade nattöppet. (Nåja till klockan nollnoll åtminstone.) Nattöppet OCH gratis. Finfina grejer som ni hör. Klart vi var tvungna att passa på. Men alla stora museum hade tyvärr milslånga köer. Så till slut bidde det bara två. Men vi är supernöjda. Här är lite bilder från kvällen. Kan berätta mer om museumen vi var på en annan gång! (Foto: Ferferi)

English: Paris is so generous with its culture. Several times per year there seem to be a reason to have extra open or free entrance at the museums or other cultural happenings. So that everybody can have the possibility to join. A nice gesture. This time it was called La Nuit des Muséess which meant that all the museums of Paris were night open. (Oh well until twelve o’clock at least.) Nightopen AND free. Beautiful things as you can hear. Of course we had to take the chance. But all the big museums had unfortunately mile long lines. So in the end we only managed  two. But we were super happy. Here are some pictures from the evening. Can tell you more about the museums we went to another time! (Photo: Ferferi)

Good Night Paris

Ikväll hade jag visionen om att gå ut på klubb. Skaka på fläsket. Erövra dansgolvet. Charma alla fransoser. Irritera alla fransyskor. Svettas tills jag drunkade. Dansa tills fotblåsorna sprack. Supa så jag, bara nästan, stupa. Halta hem klockan sex på morgonen. Ni vet. Leka ung och dum. Glömma morgondagen. Men det bidde inte av. På köpet fick jag till bästa sminkningen på länge. Ögonskuggan var fläckfri, bokstavligen. Så jag var oemotståndlig. Men det spelar ju ingen roll nu. Ni kommer inte tro mig ändå. Och parisarna gick miste om en virvelvind. Nu ska jag sminka av mig. Godnatt Paris.

English: Tonight I had the vision to go out clubbing. Shake the flesh. Conquer the dance floor. Charm the French men. Annoy the French women. Sweat til I drowned. Dance until my feet bled. Booze til I, almost, fell. Limp home six in the morning. You know. Play young and dumb. Forget about the tomorrow. But it didn’t happen. And to make it worse; I had the best make up ever. The eye shadow was flawless, literally. So I was irresistible. But that doesn’t matter now. You won’t believe me anyway. And the Parisians missed out on a whirlwind. Now I am going to wash away my make up. Good night Paris.

Napoleon och Dita von Teese

Ikväll var tanken att jag skulle gått på födelsedagskalas för Napoleon. Napoleon är en hund. Fråga mig inte om ras för den biten är jag superdålig på. Men en sådan där populär mini-bulldog ni vet. Napoleon är inte vilken hund som helst dock. Han tillhör en av de glamourösa damerna i Gentry de Paris. Och vad är det då? undrar ni säkert nu. Jag förklarar det här bäst genom att citera dem själva:

”The show will take you through the cobbled streets of Paris, to a ritzy nightclub, to the circus, and then whick you high in the heavenly sky, where chorus girls frolic among the clouds and stars.”

Det är alltså en glamourös burleskshow med fjädrar, kristaller och champagne i massor och med en gästspelning av ingen mindre än burleskdrottningen själv; Miss Dita von Teese. Showen låter magisk så att ha gått på det här partyt hade säkert varit ett bra smakprov då det var de inblandade i showen som höll i kalaset. Temat var just burlesk också. Varför äger jag inte en korsett, nätstrumpor och rosa lårhöga lackstövlar? Undrar om den där Napoleon kommer vara nöjd med sitt kalas…?

Jag såg den där omtalade Dita von Teese förresten under Fashion Week i höstas. Måste erkänna att jag tidigare inte förstått hypen kring den strippande damen. Men när jag stod ansikte mot ansikte med henne och såg hennes perfekta mjöklvita hy (förvisso säkert pudrad), precisa makeup, och med kurvor att döda för så förstod jag. Hon strålar verkligen och inte ett hårstrå sitter fel, bokstavligen. Hon var så perfekt så hon kändes overklig. Som en levande docka. Vad tycker ni om henne?

Hur som haver, om ni vill gå en show här i Paris och LidoMoulin Rouge eller Crazy Horse är fullbokat eller inte lockar, då är Gentry de Paris säkert ett superbra alternativ, om inte bättre. Garanterat mindre turister och fler parisare.

English: Tonight I was thinking of going to a birthday party for Napoleon. Napoleon is a dog. Don’t ask me about the breed, cause that’s something I never have a clue of. But one of those  popular mini bulldogs you know.  Napoleon is not just a regular dog. He belongs to one of the glamourous ladies in Gendry de Paris. And what is that? you might think now. I explain it best by quoting themselves:

”The show will take you through the cobbled streets of Paris, to a ritzy nightclub, to the circus, and then whick you high in the heavenly sky, where chorus girls frolic among the clouds and stars.”

So it’s a glamourous burlesque show with a lot of feathers, crystals and champagne and a guest role with noone less than  the burlesque queen herself: Miss Dita von Teese. The show seems to be magical so this party would probably be a good way too get a glimpse of it since it’s hosted by the same crew. The theme happened to be burlesque you see. Why don’t I own a corset, fishnet stockings and pink thigh high patent leather boots? Wonder if that Napoleon will be happy with his party?

By the way, I saw that so much spoken about Dita von Teese during Fashion Week last autumn. Have to admit that I earlier haven’t understood the hype about this stripper lady. But when I stood there, face to face with her, and saw her perfect milky skin (probably poudred), her precise makeup and with curves to die for, I understood. She really shines and as we say in Swedish: not a hair is wrong, literally.  She was so perfect that she almost felt unreal. Like a living doll. How do you like her?

However, if you want to see a show here in Paris and LidoMoulin Rouge or Crazy Horse are fully booked or not appealing, then Gentry de Paris is probably super nice choice, if not even better. Less tourists and more Parisians for sure.

Bild lånad HÄR.

Jag råkade klippa av huvudet på Dita von Teese när jag skulle ta fotot. Det blev nämligen sådan kaos när alla fick syn på henne att jag kastades framåt av trycket.

Men det var okej, för då plötsligt stod hon bredvid mig en stund. Då fick jag blygt och artigt ta ner kameran. Men så fort hon fortsatte gå… vad gör man inte för bloggen. Vilket liv kvinnan har. Ser ni den overkligt perfekta frisyren förresten? Var är babyhåret?