Kategoriarkiv: Persiskt

Armand Mirpour

[youtubeplay id="zgiKj9CE1-k" width="720" height="580"]

Nej, jag skulle nog inte vilja påstå att jag är patriotisk nu. För den här iranska snubben är ju faktiskt grymt mysig att lyssna på. Armand Mirpour. Jag tror definitivt att vi kommer se mer av honom. Nästa svenska musikexport? Jorå. Nu har jag lyssnat på honom hela kvällen. Mysfaktor. Får mig att längta till varmare kvällar. Curly Boys Law är mysigaste på länge. Men den ville inte laddas upp på bloggen. I am a Volcano är grym den med. Lyssna och titta ovan. Cool snubbe.

Persisk mat!

(Raderat foto)

Nu vill bilden lägga sig på sniskan och mitt uppladdningskvot på PixBox är tydligen slut för den här månaden fick jag veta igår så jag kan inte lägga upp ett foto på dukningen på rätt håll. Satan i gatan. Jag får helt enkelt be er att vrida på huvudet. Tack tack. Bilden visar hur som haver den persiska maten jag lagade igår. Khoresht Bademjootn- Auberginegryta. Som serveras med antingen kyckling eller kött. Med linser eller utan. Med sura druvor eller torkad lime. Min version var således med kyckling, utan linser och med citronjuice istället. Kompromissversionen kallades det. Men det visade ju sig fungera alldeles utmärkt. Pojkvännen gav mig världens bästa komplimang efteråt. Ett gott betyg. Om ni undrar vad som serverades till så är det libabröd, rödlök, rädisor, turkisk yoghurt och tadig. Nedan följer en steg för steg i bilder.

My private community

Foton från i fredags då jag mötte upp ett härligt gäng som var på besök i Göteborg. Finaste. Jag visste inte att ett par stycken av dem skulle komma också så det var ett sådan fin överraskning när de dök upp. Vi har ett speciellt band vi som sågs. Vi och ett stort gäng andra som är utspridda över hela världen. Var gång vi ses, även om vi knappt känner varandra vissa av oss, är det alltid en sådan känsla av samhörighet och förtroende. För mig är det en fantastisk känsla att kunna sitta där år efter år och prata om våra liv, våra framsteg, vår historia, vår gemenskap. Om ändock historian varit hård så känner jag mig priviligerad att få vara med i den här gemenskapen. Tack ni allra finaste i världen för en fin afton.

English: Photos from Fridays when I met a wonderful group of people who came for a visit in Gothenburg. Finest. I didn’t know that a couple of them were coming too so it was a nice suprise when they showed up. We have a special bond all of us. We and a big bunch of others who are spread all over the world. Each time we see eachother, even though we barely know eachother some of us, it’s always a feeling of affinitiy and trust. For me it’s a fantastic feeling to just be able to sit there year after year and talk about our lives, our success, our past, our connection. Of yet the past has been rough on us I still feel priviliged to be in these community. Thanks you dearest for a wonderful evening.

In the Persian culture we eat cucumbers as fruit, yes

I lördags var jag på sextioårskalas. Min far fyllde år och mamma höll kalas. Hon hade gjort hur fint som helst med flera olika rätter till middag, massa frukt (i den persiska kulturen äter vi smågurka som frukt, ja), choklad, rosévin, champagne och den godaste tårtan jag ätit på länge. Gratulerar kära far på den stora dagen och tack älskade mor för en jättefin kalas!

English: Saturday I was on a birthday party. My father turned sixty so my mum held a party for him. She had made it so perfect with several dishes for dinner, a lot of fruit (in the Persian culture we eat small cucumbers as fruit, yes), chocolate, rosé wine, champagne and the best cake I have been eating for a long time. Congratulations dear dad on your big day and thanks you mummy dearest for a beautiful party!

We will be victorious

Glömde helt bort att visa bilderna från Paris. Jag var där på en manifestation som hölls av NCRI som kämpar för frihet och demokrati i Iran. Något som både Reuters och New York Times uppmärksammade och skrev om. Då jag är lat har jag kopierat informationen från Facebook rakt av för er att läsa:

English: Totally forgot to show the pictures from Paris. I was there on an event  held by NCRI who fights for freedom and democracy in Iran. Something that both Reuters and New York Times wrote about. Since I am lazy i just copied the Facebook information for you to read:

”Millions of Iranians have been chanting “down with the dictator” and “down with clerical rule” and are yearning for freedom. Brutal suppression, leaving thousands killed, injured or imprisoned, has not managed to contain the explosive situation and the uprising of the Iranian people.

In order to extinguish the flame of resistance, Tehran’s rulers have stepped up suppression of the organised opposition People’s Mojahedin Organisation of Iran (PMOI). Its supporters are charged with “Moharebeh” (waging war against God) and executed. The regime is trying to annihilate 3,400 PMOI members residing in Camp Ashraf in Iraq. The resistance by Ashraf residents is a source of inspiration and hope for the Iranian people, in particular women and youths. At Iran’s behest, Iraqi forces carried out a deadly raid on Ashraf in July 2009, leaving 11 killed, 500 injured and 36 others taken hostage. The threat still continues.

The Iranian regime has become the major threat for peace and stability in the world by violating UN Security Council resolutions, continuing its nuclear weapons projects, warmongering and terrorist meddling in the region, and it has brought the world to the brink of war. Developments over the past year have clearly shown that the only viable solution to the Iran crisis is democratic change in Iran, and the Iranian people and resistance hold the key.

In solidarity with Iranian societies in Europe, US, Canada and Australia, as well as defenders of peace, democracy and human rights, we call on everyone to attend the huge gathering in Paris on Saturday 26 June 2010. We strongly support the “third option” declared by Mrs. Maryam Rajavi, president-elect of the National Council of Resistance of Iran, who has said no to appeasement of the mullahs, no to foreign military intervention, and yes to democratic change by the people and their organized resistance. This gathering shows the Iranian people’s determination for change and their support for the resistance. Gathering in defence of Ashraf and in solidarity with Iranian people’s uprising

Other websites: www.ncr-iran.org, www.maryam-rajavi.org, www.iranntv.com”

It was reported that around 100 000 people were gathered. To show support for an Iran in freedom.  Isn’t that amazing?

Vi fick VIP-band för att hurra extra högt längst fram // We got VIP bracelets to cheer extra loud in the front.

Min nya vän och tillika resekamrat. // My new friend and travel companion.

Det var en väldigt varm dag. Trettiofyra grader. // It was a very hot day. Thirty four degrees.

Så att där delades ut tusentals med (snygga) lila hattar var en nödvändig och god idé.

// So that they handed out thousands of (nice) purple hats was a necessary and good idea.

Eller tusentals med parasoller också för den delen. Alla i årets temafärg lila. Varje år något nytt.

// Or thousands of umbrellas too. All in the thene colour of the year. Each year a new one.

Så det kändes mest som vi var på hästkapplöpning. En kapplöpning med en berg och dalbana av känslor. Gråt och sorg över alla de vi förlorat under åren. Över alla de som kämpat. Över vår historia. Lycka och skratt över hoppet. Hoppet som ges oss återigen färsk var gång vi samlas så många. Hoppet som ger oss fortsatt kämparglöd. Stolthet för att vi får vara delaktiga i kampen. Stolthet för att vi känt alla dessa själar. Stolthet för att vi vet att vi en dag kommer segra.

English: So it mostly felt like we were on a horse racing. A racing with a roller coaster of feelings. Tears and sorrow for those we have lost over the years. For all the fighters. For our history. Happiness and laughters for the hope. The hope that is given to us all fresh again each time we are gathered so many. The hope that gives us a continued fighting spirit. Pride to be part of the fight. Pride to have known all these souls. Pride to know that we one day will be victorious.

Saturday day tour

Lördagen var fullspäckad. Vi hade fem besök att närvara på. Vilket välkomnande minst sagt. Vid tolv satte vi igång turnén. Ta födelsedagspresenter, Paris-souvenirer, köpa blommor, besöka Systemet (hujedamej vad dyrt) och iväg. Först persisk kalas. Jag var så överväldigad så jag glömde bort allt vad blogg heter. Bara jag tänker på maten så vattnas det i munnen på mig. Världens godaste mat, persiskt. Jag är inte alls patriotisk nu. Jag blev tårögd när jag såg matbordet som vällde över med mat. Frosseri och njutning väntade mig. Som vanligt äter man tills man spricker i den persiska kulturen och ändå tar maten aldrig slut. Så gott. Jag hade inte ätit riktig persisk mat sedan… sedan? Restaurangen i Paris kan knappast räknas, ack så tafatt.

English: Saturday was busy. We had five visits to attend. What a welcoming least to say. At noon we started the tour. Take the birthday present, Paris souvenirs, buy flowers, go to Systemet (alcohol store) (lord so expensive) and away. First persian birthday party. I was so overwhelmed that I forgot all about my blog and to take pictures. Only thinking about the food makes me drool. The best food in the world, persian. I am not patriotic at all now. I got tears in my eyes when I saw the dinner table full of food. Gluttony and satisfaction awaited me. As usual you eat until you burst in the Persian culture and yet the food never ends. So delicious. I hadn’t had real Persian food since… since? The restaurant in Paris can barely be included, oh so lame.