Kategoriarkiv: Träning

På gymmet

1

Jag har fullt upp mest hela tiden numera känns det som. Massa jobb jobb jobb. Skolan har i ett par veckor fått hamna i skymundan men baskemej att jag ska ta igen det snart. Något som däremot inte får komma i skymundan är min träning. Efter en paus på över ett år har jag äntligen nu fått till en bra rutin på träningen i två månader och jag märker redan av resultat. Förstår ni adrenalinkicken varje gång man klarar av ännu ett steg, ännu en vikt eller kilometer eller minut? Hur häftigt som helst! Satan i gatan så jag saknade att träna ordentligt i Paris. Kommer ihåg när jag kollade upp priserna för gym där. (Jo, jag måste ha gym- gjorde några tappra försök att träna hemma och i parkerna i Paris men det gick ju som det gick.) Gissa vad billigaste som jag hittade låg på? Niohundra riksdaler i månaden!!!! På ett år blir detta mer än tiotusen kronor. Jag kände inte riktigt att jag kunde lägga det på ett förhållandevis rätt så shabbigt gym…

English: I am happy to have got back to a nice routine in my exercising again. Love going to the gym and since I’ve came back from Paris two months ago I can already see the results!

2

4

Min snygga väska som fick agera gymväska den här gången köpte jag nytt i förra veckan på 2hand.

3

Det gick ju som det gick, inte alls.

Ja då var veckans andra träningspass avklarad och jösses. Träffade på en gammal väninna på gymmet vilket var en himla rolig överraskning. Dock lurade hon med mig på två pass i rad(!) och ja jag kunde inte säga nej till varken hennes sällskap eller mer träning. Så sjuttiofem minuters hård träning och resultatet lär jag upptäcka imorgon när jag inte kan röra mig från soffan. Jo tack. Speciellt med tanke på att jag alltid ger järnet varje pass tills jag känner blodsmak och svimtendenser. Ha! En gång svimmade jag faktiskt på ett träningspass för att jag tog i och gav järnet mer än min kropp klarade av. Nu i efterhand är det en rolig historia, men ack så himla töntigt det kändes när jag efteråt insåg att jag hade fallit av spinningscykeln innan passet hunnit ta slut. Men vad tusan, är det bara jag som känner mig oövervinnelig och supertaggad när musiken dunkar ur högtalarna och svetten rinner?

Nu har jag kommit hem och slängt ihop en lasagne som jag tror kommer bli delikat. För det doftar helt fantastiskt i lägenheten. Vet ni. Jag är överlycklig över de här små vardagliga rutinerna. Ett gymkort. Välgjord hemmalagad mat. En ugn. Det ni, är inget man ska ta för givet. En ugn! Jag älskar min ugn.

Förresten hör ni, jag har försökte mobilblogga idag men det gick som det gick, det vill säga inte alls. Förstod ingenting rent ut sagt. Ska fråga min privata rådgivare om råd ikväll så ni får vara med när jag är i rörelse. Ja, det var nog allt för nu. Ha en fantastisk onsdagkväll sötnosar!

English: Push the translate button up in the right panel darlings!

Folks, I have something on my mind.

Kom just hem från en powerwalk. Jorå serrni, det nya livet. Som jag startar ungefär femtioelva gånger per år. Men nu så. Den här gången gäller. Eller hur? Tills nästa gång i alla fall. Men i mitt nya desperata försök, tror ni inte regnet börjar ösa ner? Femtio minuter var jag ute och gick. Sista kvarten spenderades under en himmel som bestämde sig för att öppna sig som om det inte fanns en morgondag. Synd jag glömde ta med schampot.

Vet ni, jag önskar verkligen jag var bättre på att träna. Jag är så långt ifrån träningsperson man kan komma. Gymmet älskar jag, likaså yoga. Och afrikansk dans. Yoga är nog det bästa som finns, för både kropp och sinne. Men… utan träningskort kan jag bara inte få tummen ur. Att gå ut och springa finns inte. Går inte. Kan inte. Har alltid avundas tjejerna i klassen som varit träningsnarkomaner. Där har jag gått och känt mig slapp. Trött. Dålig kondis. Jag tackar mina gener för att jag inte ser värre ut. Tack tack. Tack.

Och så hade jag en annan sak på hjärtat. Det här med bloggen alltså. Jag vill så gärna göra den mer personlig. Även om det är svårt. Vad kan jag säga? Vad ska jag inte säga? Vad borde jag säga? Massa tankar. Största hindret är nog ändå språket. Inte svenskan alltså, utan engelskan. För det tar sådan tid. Så mest drar jag mig för att spåra ut, formulera, nyansera. Bara för att översättningen inte ska bli lång. Men nu tänker jag. Att inte alla inlägg måste vara på engelska. Kanske är det okej ändå? Visserligen kommer vissa då tacka för sig. Tror jag. Men jag behöver få berätta vissa grejer utan att jag känner att jag lägger ner halva livet på att översätta. Så då kommer jag hänvisa till bästaste (mening) Google Translate. Som i och för sig inte alls är så fläckfri men bäst i test. Och så kan jag ju bara göra en sammanfattning istället. Vad tror ni?

English: Just got home from a powerwalk. Oh yes dudes, the new life. That I start approximately fifty eleven times each year. But now. This time it is it. Right? Until next time at least. But in the middle of my desperate attempts, don’t you think the rain starts pourring down? Fifty minutes I was wasling. Last fifteen I spend under a sky that had decided to open up as if there wasn’t a tomorrow. Too bad I forgot my schampoo.

You know what, I really wish I was exercising more. I am so much far away from being a training person. The gym I love, yoga also. And African dance. Yoga is probably one of te best things that exists, both for body as well as soul. But… without a gym membership I just can’t make myself do it. To go out running doesn’t exist. Cannot. Have always envied the girls in my class who have been trainoholics. There I have been watching, lazy. Tired. I thank my genes for not looking worse. Thanks thanks. Thanks.

And then I had something else on my mind too. This thing with the blog. I so much want to make it more personal. Even if it’s hard. What can I say? What should I not say? What do I need to say? Lot of thoughts. Biggest obstacle is the language after all. Not the Swedish that is, but the English. Cause it takes such a long time. So mostly I try to not be drawn with, formulate, nuance. Just to make the translation short too. But now I am thinking. To not make all the posts in English. Maybe that is okay anyway?  Certainly, I am sure some will say goodbye and leave then. I think. But I need to tell abut things without feelinf that I put half my life on translating. So then I will refer to bestest (purpose) Google Translate. That okay, may not be flawless but best in test. And then I can just make a summary instead. What do you think?

Paris tunnelbanor

Paris har en av världens snabbaste tunnelbanesystem. Men när det kommer till själva stationerna tror jag att dem tillhör bland de sämre. Begreppet handikappsanpassat verkar inte finnas överhuvudtaget. Dessutom har man inte brytt sig om att staden är full av turister och andra resenärer som dagligen använder sig utav tunnelbanan. Det kan vara ett rent helvete rent ut sagt. Jag minns när jag skulle hem över jul och hade en resväska full med julklappar och en kabinväska med mina egna saker. Jag hade blåmärken och skavsår på knogar och händer innan dagen var slut och armarna värkte så in i… Förutom de oändliga trapporna så stängs ju dörrarna till tåget så snabbt så är man inte snabb nog kan man riskera att en väska hamnar efter. Har man tur finns det gentlemän som hjälper en, vilket jag haft tur med ibland. Sedan finns det ibland satkärringar (ursäkta uttrycket) som inte har förståelse alls och tycker bara att man är i vägen också. Hrm.

Det som var roligt med just den här gången var att jag skrattade lite lågt för mig själv när jag såg vad som väntade när jag stod längst upp i trapporna. Tänkte att det där nog hade varit roligt att fota. Men jag orkade inte plocka upp mobilen så jag gick ner långsamt medan jag läste min bok. Väl nere gick jag i strömmens riktning och tog några rulltrappor upp. Märkligt tänkte jag, varför gör de så? Först ner en massa och sen upp en massa. Så väl uppe följer jag pilarna mot rätt riktning och när jag går runt hörnet så ser jag att jag hamnat på samma plats igen, jag hade gått i en cirkel. Så jag fick återigen gå ner för dessa oändliga trappor. Ibland känns det som jag spenderar mer tid under mark än ovan.
English: Although being one of the fastest subway sustems in the world, the subway in Paris can seem endless sometimes due to the million staircases and tunnels. It is not constructed for people with disabilities or luggages and can therefore be a hell. Especially since the doors close so fast that if you are not fast enough you might end up with one luggage less. 

Gästbloggning: Max


Idag var det dags för träning. Hindu push ups, hindu squats och lite annan skit men hur fan tränar jag ryggen?! Jo, jag går ut på balkongen, bokstavligt talat nästan hänger mig i takåsen och kör! Så det ni kan se är min belöning efter varje avklarad repetition, en liten vy över Paris takåsar. Funderade även på att köra dips på balkongräcket men tanken på att räcket går av och jag faller 6 våningar ner fick mig att avstå.