Kategoriarkiv: Blogg

Förlorade inlägg

Nu är jag redigt förbannad. Mina senaste inlägg har raderats. Tack VeckoRevyn för det. Igen.

”Förlorade inlägg

För att öka säkerheten kring våra bloggar genomfördes under natten till idag en uppdatering i våra system. Detta medförde att en del inlägg gick förlorade och de går tyvärr inte att återskapa. Har du förlorat ett inlägg behöver du alltså lägga in det på nytt. Vi ber om ursäkt för detta.”

Dag 8: Ett ögonblick

Hon sa att vi skulle ses snart igen. Det var bara för en kort period allting. Men under tiden var det jag som hade ansvaret. Glöm inte det, sa hon. Tårarna rann ner från hennes kind. Gryningen närmade sig. Hon kramade mig hårt. Föste mig raskt upp på bussen. Jag vinkade adjö från baksätet. Så länge jag förmådde. Och det var sista gången jag såg henne.

Dag 7: Min bästa vän

1

Min bästa vän. Tsss. Som att ni redan inte visste. Min alldeles egna godbit. Får agera smakråd, bollplank och shoppingkamrat. Allt-i-ett-person helt enkelt. Tur att han är oerhört trevlig att vila ögonen på också. Han vet inte alls om denna bild. Eller att den ligger uppe. Lawsuit nästa kanske. Den risken tar jag.

Dag 6: Min dag

Jag ville liksom vänta med den här punkten till bättre dagar. Till en dag då jag hade bättre, mer och roligare att berätta. Men den dagen tycks något långt borta och jag kan inte vänta alldeles för länge med listan som hamnat på efterkälken. Så min dag. Punkt sex. Har varit i princip att ligga i soffan, äta lite, se film, blogga, ligga i soffan, äta, städa lite… ja sådana grejer man gör som sjuk helt enkelt. Framförallt försöker jag vara tyst så rösten kommer tillbaka. Nu är Mikael här och pojkvännen bakar kladdkaka. Jag har tänt ljus i hela nedervåningen och äter lösgodis som de köpt med sig till mig. Ikväll blir det Robinson och lite nätfönstershopping. That’s all folks. Spännande dag va? Nästa punkt.

Dag 5: Vad är kärlek?

Det tycks mig som att varje individ förklarar detta på sitt eget sätt. Kärlek. Är det komplext eller enkelt? Svaret i sin tur, är det komplext eller enkelt? En mening eller en uppsats? Samma svar livet ut eller en mognadsfråga?

För den här gången håller jag det kort. Det som är kärlek för mig just nu. Att klara av, älska och avguda både kvaliteter och brister. Varje dag och varje sekund. Att bli en bättre version av sig själv. Att livet inte är densamma utan den andre. Att längta. Sakna. Att ingen annan och inget annat betyder lika mycket. Så.

Dag 4: Vad jag åt idag (igår)

2

Hörrni listans tråkigaste punkt kommer här så håll i er. Hur mycket jag än tycker det kan vara trevligt att laga mat och då och då visa upp det jag gjort för er så blir det inte riktig samma sak när det är obligatoriskt att blogga om det. Dessutom om restaurangmat. För helgen bestod mestadels av det. Var på språng en del och således bidde det några ensamma luncher och middagar. Huvva. Inte roligt. Äta i ensamhet har aldrig riktigt varit min grej. Nåja. Här kommer ett litet askplock.

1

Helt okej men enorm macka. De där färgade oliverna dock har aldrig varit min grej. Varför gör man så? Färgar oliver menar jag.

3

Några kaffen slank ner. Tror jag ska brygga mig lite nu as we speak faktiskt.

4

Här glömde jag att jag har en blogg att fota för så det fick bli en bild från toaletten istället. Högst aptitligt, eller vad säger ni?

5

Det här åt jag inte. Däremot önskade jag att jag gjorde det. Mjam.

Dag 3: Mina föräldrar

Jo den där listan ja. Som hamnat efter en sisådär en vecka. Ni vet listan med trettio punkter, en för varje dag. Så vi slutade vid punkt tre som jag således ska ta nu tänkte jag. Har vägt och värderat och validerat. Hur jag ska göra med denna punkt. En för min del ganska så komplicerad sådan som innebär att jag antingen delar med mig av allt eller ingenting alls. Missförstå mig rätt, det är inget negativt jag vill haspla ur mig. Utan snarare att mycket kring det inte är så vanligt och därmed gör det hela genast lite privat.

Jag har inte den idylliska Svenssonbakgrunden. Alls. Mina föräldrar är dessutom fler än två. Inte skiljda. Inte adopterad. Inte bigamister. Så ja ni hör. Allt jag kan säga är att var och en av dem har en speciellt plats i mitt hjärta. Jag har blivit den jag är på grund av allihopa. Socialt, genetiskt, kulturellt, politiskt, intressemässigt… Jag har alla att tacka för den jag är och några att klaga för den jag inte är men samtidigt tacka å ödmjukast för att det blev som det blev. Asch vad kryptiskt. Nu var jag alldeles för kryptisk, jag vet.

Gillar inte att lämna det så här men kan inte med att hoppa över punkten heller. Måste lämna det det så här dock för att inte berätta för mycket. Jag är inte riktigt redo att lämna ut allting. Både av respekt för mig själv, mina kära föräldrar och mina syskon. En personlig blogg men inte privat var det ja. Satans tråkigt alltså.

Så jag får leverera nästa punkt snarast för att kompensera. Stay tuned.

Dag 2: Min första kärlek

1

Jag vill dela upp den här rubriken i tre underkategorier. För vad är första kärleken egentligen mer exakt? Får man inte gå tillbaks en hejdundrans massa år då egentligen? (Jo men så gammal känner jag mig.)

1. Första ”oj-vad-är-det-jag-känner-nu?” – kärleken

Lågstadiet. Jag vet inte vad känslor för en annan individ än den egna familjen är än. Vad det innebär. Inte skulle jag få reda på det än på ett tag visserligen heller. Men en första antydan kom således någonstans första skolåret. Inte hände det i vaket tillstånd heller. Det hände i en dröm. Utan att någonsin fällt en tanke på lillkillen i vaket tillstånd drömmer jag således om honom en natt. En sådan där naiv liten fluffdröm som bara barn kan drömma. Att han är min prins. I drömmen om mig som prinsessa. Och han kommer till mig på en vit häst och vi gifter oss och blir lyckliga i alla våra dagar i det stora vita slottet med vita torn. Ungefär så kort var drömmen. Lika händelselöst och tråkigt som det låter, var det. Nu i efterhand givetvis. Men det fick mig att bli alldeles så nervös och skakig dagen efter i skolan, eftersom den fagra prinsen som egentligen var en vanlig pojke med blond pottfrisyr, råkade gå i samma klass som mig. Och nervös var jag i många, många dagar och veckor och månader efteråt. För tänk, det visste ju jag men inte han än, att vi en dag skulle gifta oss vi två…

2. Första hjärtekrossande kärleken

Lågstadiet övergick till mellanstadiet och ny skola. Nya klasskamrater. Som innebar nya killar. Som innebär att Ferferi blir lite kär för första gången. I en kille som tycker att hon är allt annat än fin, intressant och rolig. Så han retar henne. Spottar henne i ansiktet framför alla andra. Kommenterar hennes två små knoppar som börjat synas under tröjan. Frågar henne om chans en gång för att kunna skratta åt henne. Fastän han inte visste alls att hon faktiskt gillade honom i hemlighet och ville säga ja innerst inne men låtsades som ingenting när hjärtat stannade ett slag för tänk om tänk om han kanske verkligen menade det?

3. Första ”du-vet-inte-vem-jag-är-men-jag-kan-ditt-schema-utantill-i-huvudet”- kärleken

Sexan innebar återigen en ny skola. Vilket medförde en massa coola, äldre högstadiekillar. Så i nian gick ju en alldeles så bedårande kille. Som undertecknad blir alldeles så betuttad i. Killen med de kolsvarta lockarna, de isblå ögonen och de alltid så rosiga kinderna. Ni hör ju. Drömkillen. Om man utgår från att insidan är lika skön som utsidan vill säga då jag knappt visste hur hans röst lät. Nåja. Här snackar vi Ferferi goes stalker på hög nivå. Hans schema? Check. Intressen? Check. Telefonnummer? Check. Flickvän? Check. …check? Satan. Så ledsen jag var när jag insett detta. Veckor av forskning som ledde till negativt resultat. Fastän det inte hade funnits en chans i världen för mig även om han så varit singel. Människan visste inte ens om min existens. Att det satt en tös utanför skolcaféet, som ockuperades av de äldre eleverna, varje enda rast och bara sjönk genom marken var gång hon råkade se honom där. Speciellt om han log. Eller om hon hade turen att möta hans blick någon gång. Det var en obesvarad, men ack så gränslös kärlek. Kortvarig, men intensiv.

Dag 1: Om mig

1

Hej hopp i galopp! Jag är en sprallig tjej på tjugofyra jordsnurr…

Nej, gör om och gör rätt. Jag känner att jag redan nu inte kan ta hela den här listangrejen på allvar. Det där är väl signifikant med mig också. Att bestämma mig för att vissa saker inte är för mig. För töntiga, för tråkiga, för tanklösa, för oinspirerande… Jag kan till exempel, på allvar, må riktigt dåligt om jag måste gå till ett café med jobbig personal och klientel. Eller lyssna på Rihanna som får mina öron att blöda. Eller tvingas ha på mig randiga tröjor som för många andra också har. Jag bestämmer mig helt enkelt för att jag inte ska ha något med vissa saker att göra. Så vissa kallar mig fisförnäm. Men livet är för kort anser jag för att sitta på det där högljudda caféet med torra mackor, lyssna på musik som ger mig tinnitus eller ta på mig en tvärrandig tröja som får huvudet att yra.

Med lite för många svårigheter i bagaget har jag insett att livet kan vara alldeles för jobbigt i sin vardag för att jag inte ska ta tillvara på de roliga, gyllene tillfällena. Så jag försöker njuta. Vilket i sin tur leder till att jag kan bli rätt spontan. Men också väldigt upp och ner. Ena dagen alert och sugen på mer, nytt, större. För att andra dagen tänka alldeles för nattsvarta tankar, vara nedstämd och hopplös. Lyckligtvis är de sistnämnda dagarna i stor minoritet. Denna egenskap dock, eller personlighetsklyvning- kalla det vad ni vill, gör att de dagarna som är i majoritet, de soliga och glada dagarna, blir kryddade med extra mycket flärd, nöje och arbete. God mat, fint sällskap, hårt arbete, goda drycker, trygga relationer, genuin musik, utvecklande studier och strävan efter ett vackert hem.

I relationer är jag en person som älskar med hela min existens. Jag är passionerad och mån om människorna i min omgivning. Ibland till den grad att det kan övergå till naivitet. Därför har jag blivit sårad många gånger. Alldeles för sent inser jag ofta att lojaliteten jag trodde fanns där, inte alls fanns där. Eller den person jag trodde mig känna, visade sig ha ett annat ansikte. Lyckligtvis har jag ett fåtal riktigt goda vänner idag som är måna om att varna mig, muntra upp mig och hjälpa mig arbeta på den sidan. Jag har insett vikten av det där med magkänsla och vad det egentligen kan innebära om man inte följer den.

Jag tror på att ingenting kan tas för givet. Det du är förunnad med ena dagen kan snabbt glida ur dina händer dagen efter. För att komma någonvart i livet måste man kämpa. I alla fall vi som tillhör den stora massan.

Ni vet, den här punkten är ju oerhört komplex. ”Om mig” är rubriken. ”Om mig” är min bakgrund, min familj, mina livsresor och jordklotetresor, mina studier, relationer, hem, drömmar… en hel novell. Jag väljer dock att berätta mer ”om mig” som person. Så kanske det där andra kommer med på köpet i resterande punkter. Men nu vet ni lite mer ”om mig”. Var det som ni trodde?

30 dagar

Nej, det är inte tal om bloggtorka här. Snarare brist på tid just nu. Mycket studier, möten och jobb. I helgen väntas dessutom kalas och firande. Så en del saker blir lidande. Då passar det så himla bra att det cirkulerar en sådan här lista bland bloggarna just nu där man får en rubrik om dagen att skriva om. En del bloggar har alltså hakat på det här, som pågått i några veckor nu. Så jag är absolut inte först. Men jag funderar nu på att ta mig an det jag med. Dock med reservation för ändringar. Vissa punkter känns lite småtråkiga kan jag tycka. Eller vad säger ni om punkt 10 och 14? Inte hemskt genomtänkt kanske. Vad säger ni? Låter detta intressant?

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick