Kategoriarkiv: Boende

Nu kör vi!

1

Tjingeling allihopa! Framme. Och med Internet. Är supernöjd med mitt provisoriska boende. Ska göra mig lite hemmastadd. Packa upp och sedan iväg och köpa lite nödvändigheter och kanske lite värmeljus. Det här kommer bli bra. Nu kör vi!

Adidas och Betty Boop

Det är med skräckblandad förtjusning som jag äntligen håller på och packar upp mina kläder från vinden sedan jag flyttade tillbaka till Sverige. Säck efter säck knyts upp och sorteras. Processen innebär en ständig lyckorus. Så mycket som jag älskar alla mina fina kläder. Tur det bara är jag och pojkvännen hemma så fånigt nykär som jag går runt och känner mig, kramas och gosar in mig i de mönsterrika klänningarna, morstickade tjocktröjorna, fladdriga kjolarna, blommiga scarvsen och alla mysplagg i plysch och bomull. En del av min trygghet i vardagen. Min garderob. Kalla mig ytlig.

Men säck efter säck känns överdådigt efter ett tag, även för mig. Så jag tog ett moget och enligt mig mycket vuxet beslut. Att lägga alla sommarkläder på vinden. Och sommarskor. Mycket ledsamt att inte se dem på några månader mer. Jag som trodde jag rensat så mycket det bara gick för ett år sedan. Lämnade bort och slängde uppåt tio säckar med kläder, skor och väskor. Nu är jag där igen, men med färre säckar som ska skänkas. Kanske någon där ute som är intresserad av mina avlagda plagg? Finns faktiskt en hel del fint!

Jösses vad jag känner att där finns massvis med vuxenpoäng till mig nu. Min mor skulle vara stolt. Men nu när hon är bortrest passar jag på att avslöja till er andra att några av mina favoritplagg fortfarande är mina barnkläder. Vem slänger Adidas-tshirt med den gamla loggan och en rullskridskoåkande pingvin? Finstickade vita cardigans med snortight hals? Sliten t-shirt med Betty Booptryck? Blommig retroklänning? Passar dem så passar dem! Använder ni några av era gamla barnkläder fortfarande eller är det bara jag som är helt kaiko?

English: If you wonder where I am, you can find me somewhere in my wardrobe with my head between the garments, kissing and hugging them. I am packing up my clothes from the attic again, after have been putting them away when I left to Paris.

Dagens skratt

Min blogg är bra till mer saker än jag tänkt mig. Som att pojkvännen får reda på att våra orkidéer blommar igen. Dagens skratt. När han sitter och slösurfar och helt plötsligt utropar högt och förvånat: Men va! Har den slått ut redan!

Nej men tjena. Jag trodde vi bodde i samma hem. I alla fall så fick jag senast höra det bara minutrarna innan då vi stod och spikade upp tavlor på väggen och jag styr och ställer som vanligt, pedant och bestämd flickvän som jag är. Så säger jag: Nej men jag tycker de ska hänga där. Jag har alltid velat ha en vägg full med tavlor!  Varvid han i sin tur svarar: Men jag bor också här!

Ja. Och orkidéen slog ut igår morse…

English: My boyfriend just realised that the orchid has bloomed again. Through my blog. Did I mention that we live together?

I find it luxurious

Seeing the first picture in my last post makes me thing of something. Last time I had one of my friends over (in Sweden) he asked me about my bowl of fruits on the sideboard. He thought they were plastic, seeing how much it was and told me he never seen this much fruit just standing there on a sideboard so he thought they must be for decoration. He didn’t know how much I actually hate plastic flowers and fruits as decoration. I got slightly offended (I know, I am weird) but mostly surprised. When I now saw this picture I got reminded of this scenario and I find it hilarious! Is it really unusual having plenty of fruits in a bowl like this? Is it perhaps a Persian thing? In my family we always had like this. And since I love fruit and hate when they’re cold I put them on the sideboard every morning and pick from it during the day. It’s like having fresh flowers at home, I find it luxurious..

Glamourous life of Ferferi

Min otroligt glamorösa vardag. Här, dagen efter jag landade i Götet igen. Fylla på skafferierna var en nödvändighet. Bland annat en fem kilos rispåse. Nu ska jag bara hitta mitt efterlängtade saffran som jag glömt någonstans på vinden. Så kan jag laga persiskt sen igen. Längtar.

English: My incredibly glamourous life. Here, the day after I came to Gothenburg again. To fill the pantry was a necessity. Including a five kilos rise bag. Now I just need to find my so missed saffron that I hid somewhere in the attic. So I can cook persian again. Longing.

News

Hann aldrig få till alla inlägg igår men här kommer den tråkiga nyheten. På torsdag åker jag ifrån Paris. Tillbaka till Göteborg. Jag har dragit mig för att skriva det för det känns lite overkligt. Det är ju nu som alla dofter jag känner igen är tillbaka i Paris. Nu som värmen slår emot som en tjock vägg igen när man stiger ut ur lägenheten. Nu som jag blir berörd av alla minnen jag har från när jag kom hit i augusti för första gången, för att bo här en stund. En stund som blev längre än jag planerade. En stund som nu förvandlats till obestämd tid. En stund som nu får sig ett avbrott. För det är precis vad det är. Ett avbrott. Hade inte velat leva med tanken att det är farväl. Inte än. Jag är inte färdig med dig fröken Paris. Fel, du är nog snarare inte färdig med mig. Jag formas fortfarande av dig. Det händer något med dig när det blir varmt. Kalla det nostalgi från min sida kanske, men jösses. Tänker tillbaks på när jag kom hit. Utan ett enda franskt ord i vokabulären. Utan någon som helst kunskap om hur saker och ting fungerade. Utan en själ att kunna anförtro mig åt. Naiv. Bestämd. Fri. Och jag klarade det. På egen hand. Jag armbågade mig fram och jag levde i ett ekorrjhul i flera månader. Bara sprang, lärde mig, letade information, sökte vänskap. Det har tagit mig många månader att finna minsta trygghet. Men tryggheten är fortfarande inte jämförbar med den jag är van vid. Vad gör väl det. Jag trivs. Jag lever för mig själv, och ingen annan. Jag mår bra här. Eller bättre åtminstone.

Verkligheten. Jag åker till Göteborg på torsdag. Faktiskt, faktiskt, ser jag framemot det. För inget slår sommaren i Sverige, ett faktum som man bara som svensk vet. Eller hur? Ingen här förstår vad jag menar. Har vi ens sommar i Sverige? Men så behöver jag träffa mina kära, mina vänner. Jag behöver känna havet. Havet som kramar om min kropp när jag slänger mig ut i den. Som jag saknar havet. Doften från havet. Jag behöver kunna tala ett språk obehindrat, kunna tjuvlyssna på samtal på spårvagnen. Spårvagnen. Åka spårvagn. När det är hett. Jag behöver fika. Inte bara en kaffe, utan en kaffe och en bulle. Jag behöver bara vara. I min lägenhet. Som kommer kännas förskräckligt tom när jag kommer. För hujedamej den kommer vara tre gånger så stor som den jag har nu. Utrymme. Det folk, är vi bortskämda med i Sverige.

Men så är jag glad att det rör sig om två månader. Att jag har mitt hem här sedan som väntar. Paris. Mitt hem. Mitt hem Paris. Smaka på den.

English: Never had the chance to post all I wanted to say yesterday but here comes the sad news. On Thursday I am leaving Paris. Back to Gothenburg. I have been waiting to write it cause it feels so unreal. It’s now that all the scents are back in Paris. Now the heat is like a thick wall that hits you whenever you step out from the appartment. Now I get touched by all the memories I have from when I came here the first time in August, to live here for a while. A while that became longer than I planned. A while that now has turned into indefinitely. A while that now gets a break. Cause that is exactly what it is. A break. Hadn’t want to live with the thought of a goodbye. Not yet. I am not done with you yet miss Paris. Wrong, it’s rather you who are not done with me. I am still in the process of getting formed by you. Something happens with you when it gets warm. Call it nostalgia from my part perhaps, but geez. Thinking back to when I came here. Not a single word French in the vocabulary. Not any knowledge about how things functioned. Not a soul to entrust. Naive. Definite. Free. And I made it. On my own. I made my way threw. Running around for months.  Just running, learning, searching information, seeking friends. It took me months to find the slightest safety. But the safetiness cannot be compared to what I am used to. But how does that matter. I enjoy it here. I live only for myself, no one else. I feel good here. Or better at least.

Reality. I go back to Gothenburg on Thursday. Actually, actually, I look forward to it. Cause nothing beats the summer in Sweden, a fact only a Swede would know. Right? No one else understand what I mean. Do we even have summer in Sweden? But also, need I see my dearest, my.friends. I need to feel the sea. The sea who hugs my body when I throw myself into it. Oh how I miss the sea. The smell of the sea. I need to be able to speak a language unhindered, listen to gossips on the tram. The tram. Go everywhere by tram. When it’s hot. I need fika. Not only coffee, but a coffee and a bun. I need to be. In my appartment. Who will feel horribly empty when I come. Cause oh lord it will be three times the size I have now. Space. That folks, are we spoiled with in Sweden.

But then I am happy it’s just for two months. That I have my home here waiting for me. Paris. My home. My home Paris. Feel that.

CAF

En till god nyhet: Jag har till slut lämnat in mina ansökningspapper till CAF. Phew, skönt att det är över. Nu får ni hålla tummarna att jag får min förfrågan igenom. Det kommer ta dem en månad. Snabb administration va? Jag har varit ruskigt effektiv idag. Sprungit runt hela Paris för att göra ärenden. Och allting gick bra, nu är jag helt slut. Tog bara metron en gång förstår ni. På bilden ser ni CAFs mottagning. Lagom inbjudande. Det roliga är kösystemet. När det är ens tur dyker ens namn upp på skärmen ovan. Lite mer high-tech alltså än vad jag förväntade mig av Paris. Jobbigt dock om man vill vara anonym kanske.

En sak jag upptäckt efter idag dock: När jag pratar med okända fransmän (på bank/butik/restaurang/annat) så har jag börjat inleda med att förklara att jag inte pratar bra franska men ska försöka ändå. Då blir de så himla snälla, hjälpsamma och lyhörda och vill inget annat än att göra en till behag. Jäklarimig vilken service jag har fått de gångerna! Ett tips alltså. Jag testade det idag bland annat i butiken för Orange. Jag låtsades dessutom prata sämre franska än vad jag gjorde så dem skulle ringa supporten för mig. Gissa vad? Mitt problem jag hade i förra veckan är nu löst. Hur lätt som helst fixade det. Dessutom får jag ersättning för besväret. Känn på den!

English: Another good news: I finally handed in my applications for CAF. Phew, glad that is over. Now you all have to cross your fingers for me that I will get my request through. It will take them one month. Fast administration, huh? I have been really effective today. Running all over Paris to do errands. And everything went well, now I am exhausted. I only took the metro once you see. On the picture you can see the reception at CAF. Not very inviting. The funny part is the queuing system. When it’s your turn your name is shown on the screen above. A bit more high-tech than what I expected of Paris. A bit uncomfortable though if you maybe want to be anonymous.

One thing I noticed after today though: When I speak to French people I don’t know (at the bank/restaurant/store/other) I have started to explain that I don’t speak French very well but will try anyway. Hearing that they get so welcoming, helpful and responsive and just want to please me. Oh golly what a service I got those times I did this! That’s a tips for you. I tried it today for instance in the Orange store today. I also pretended to speak worse French than I do so they would call the support for me. Guess what? My problem I had last week is now solved. Easy peazy. And I will also get a compensation for everything. Can you imagine!?

Expensive Paris

När man är sjuk kommer man även ihåg gamla artiklar man velat visa. Som den HÄR. Om världens dyraste städer att köpa bostad i. Paris kommer på sjunde plats. Vi kan väl säga som så att jag inte är särskilt förvånad. Att jag bor på enbart tjugofem kvadratmeter har sina anledningar.

English: When you are sick you remember old articles you wanted to show. Like this ONE. (Swedish) About the most expensive cities to buy an appartment in. Paris is on the seventh spot. Well, let’s just say I am not extremely surprised. That I live on twenty five square metres has it’s reason.

Buttes Chaumont

Okej tillbaks igen. Jag har fått mer plats för bilder nu så tusen tack till Veckorevyn som ordnat så fint med det här. Nu kan jag lägga upp foton igen! Hur bra som helst. Det enda tråkiga idag är att jag blivit sjuk. Segt som attan. Så jag bloggar om igår istället. De senaste dagarna har jag verkligen inte gjort så mycket. Bara tagit det lugnt efter pluggandet (förutom festandet i lördags) och tagit igen mig. Gjort nyttigheter. Fått två inneboende. Ja, så nu är vi fyra i vår lilla lägenhet på tjugofem kvadrat. Stackars Tobias och Emelie har blivit hemlösa av diverse anledningar så nu är de inkvarterade hos oss och det känns som vi är på semester eller camping!

Just det igår ja, då drog vi alla fyra till Buttes Chaumont. En av Paris finaste och mest familjevänliga trädgårdar. Hundratals barn, cirkus, karuseller, ponnyhästar, glass, smala fransyskor i bikini, gitarrspelande fransoser i hatt och massa mångkultur. Sånt gillar vi.

English: Okay back again. I’ve got new space for pictures now, so many thanks to VeckoRevyn who have been fixing this. I can now upload pictures again! Nice. The only bad thing today is that I got sick. Annoying. So I will blog about yesterday instead. The last days I haven’t done much. Just been relaxing after the studies (besides partying on Saturday) and catching up on things. Been doing good things. Got two roomies. Yes, so now we are four in our little appartment of twentyfive squaremetres. Poor Tobias and Emelie got homeless for some bad reasons so now they have installed themselves here with us and it feels like we are on vacation or camping or something!

Right, yesterday. All for of us went to Buttes Chaumont. One of Paris most beautiful and family friendly gardens. Hundreds of children, circus, carousels, ponies, ice cream, thin French women in bikini, guitar playing French men in hat and a mix of cultures. We like that.

Pavillon de l’Arsenal

I will not be blogging that much the upcoming days. Just so you are aware of that. Have to prioritate my final exams. Unfortunately I had too little time to study for it the past weeks so I have a lot to catch up to now. Which sucks. So please wish me luck!

The pictures above are from one of the museums I went to this weekend called Pavillon de l’Arsenal. I have just copied the info about it from Wikipedia:

Its permanent exhibit (800 m²) displays Parisian architecture and shows how the city has evolved. Three additional spaces are used for temporary exhibits on topics including housing in Paris, the Paris of Baron Haussmann and of private homes, projects for Paris 2012, and other aspects of French and international architecture.

It was a cool museum. Especially for me who is a sucker for architecture and buildings and also since I by now know Paris well and know what all the spots are in the miniatures. That evening also there was an opening of an exhibition so we were lucky enough to zip some wine and eat some crackers with the architect students in Paris. I don’t feel my resumé here though was rather good so go in HERE and read more about this museum which I can recommened.

Musée Pavillon de l’Arsenal: 21, boulevard Morland, 75001.