Mir Abbas Safari

Jag satt och tittade på Eurovision, käkade god mat och hade trevligt med vänner när jag mitt i slösurfandet stöter på det HÄR. Vad många inte vet är att jag brinner för rättvisa. Orättvisa kan göra mig så arg. Och därmed kan Sverige göra mig så arg. Så mycket jag sett och hört under mitt liv som varit så fel. Så så fel. När det kunde varit så enkelt att göra rätt. Jag tackar Sverige för mycket, men sådant här. Påstå inte att vi är neutrala. Sluta hyckla. Hur kan vi ha trupper i Afghanistan men samtidigt påstå att det är säkert för en homosexuell OCH ‘hazar’ (samma klang som ordet neger har i Afghanistan) att åka tillbaka? Hur kan vi inte tro honom när han säger att branden inte var avsedd som mordbrand? Att han faktiskt inte bara var en desperat man? Hur kan vi låta hans stackars plågade kropp ligga oönskad även som död, ett helt år? För fan. Jag blir så arg.

Jag drog mig för att skriva det här inlägget. Jag nämner därmed långt ifrån alla mina känslor och tankar och har tagit det hela väldigt kortfattat. Jag är beredd på att få höra skit efter det här. Men det är okej. För jag fick lätta lite på hjärtat i alla fall. Kanske avviker jag från ämnet, en Parisblogg. Men det är trots allt MIN blogg. Så ni får säga vad ni vill. Jag har bestämt mig för att dela med mig mer av mig, och inte bara Paris. Viktigt att notera bara; Sverige är bra på många andra sätt. Men när det kommer till utlandspolitik så blir jag mörkrädd.

English: I was watching the Eurovision, had a great dinner and a nice time with my friends when I suddenly bumped into THIS Swedish article. I don’t have the energy right now (two o’clock in the morning) to explain to Google Translate it. But the article made me so angry at Sweden. I love Sweden, don’t get me wrong. But when it comes to foreign politics I get scared. Full of hypocritism and I’ve both seen and heard so, so awful stories in my life. Things that shouldn’t happen in a country who call themselves neutral. Things that could have been easy to make right. Instead it ends up in tragedy. And it makes me so frustrated.

I hesitated to post about this first. Even though I finally don’t talk too much about my feelings and thoughts as I could have. I am aware though that people with hate me for this. But it’s okay. Cause I got to speak from my heart for a bit. Maybe yes, I depart from the subject, a Paris blog. But after all, it’s MY blog. So I get to say what I want. And I have decided to share more of myself, not only about Paris.

Allez Ola Olé

[youtubeplay id="VrjMaxX02wA" width="720" height="500"]

Ni som känner mig vet. Vet att Eurovision inte alls är min grej. Varken det eller alla tusen tävlingar som man förbereder med. Och tydligen är Sverige ute ur leken. Som vanligt. Men så har jag hört det ryktas om att Frankrikes bidrag ska vara bra. Lyssnade på det precis och visst verkar det som att det kan bli årets sommarplåga!? Eller så har jag blivit frankofil. Vilket som så tycker jag ni ska kolla på klippet ovan och sen rösta på mitt adoptivland. För bannemej. Nu har jag dragit fram teven från skrubben och sitter bänkad framför den för första gången på nio månader. Och nu vill jag att Frankrike tar hem segern så jag får uppleva segeryran efteråt. Så folk, rösta!

English: You who knows me know. Knows that Eurovision isn’t my thing at all. Neither that nor the thousand contests in preparation. And apparently Sweden is out. As usual. But I’ve heard that France is supposed to have a great contribution. Listened to it just right now and it sure seems to the new summer party song!? Or I turned franco lover. Which ever I think you all should listen to the video above and then afterwards vote for my adoptive country. Cause damn it. I’ve taken out the tv from the closet and has placed myself in front of it for the first time in nine months. And now I want France to win so I can experience the celebrations afterwards. So people, vote!

Our enormous tv.

Masquerade

Bildkavalkad som lovat! Från en knäpp afton. Önskar jag kunde berätta för er alla detaljer men av hänsyn till både mig själv och andra gör jag inte det. Det finns så mycket jag skulle vilja dela med er. Så knäppa grejer som hänt sedan jag kom till Paris. Så speciella människor som jag träffat. Så konstiga diskussioner som förts. Så lustiga erbjudanden jag fått. Saker som aldrig hände i Sverige och som med all säkerhet aldrig skulle hända heller. Paris upphör aldrig att förvåna mig. Alltid händer det något. Jag överraskas gång på gång och jag älskar det. Jag hoppas att det här är bara är början. Ångrar inte en sekund att jag flyttade hit. Så mycket som jag fått uppleva under de nio månaderna som jag bott här. Vem vet. Kanske med lite distans till saker och ting kan jag berätta lite smått så småningom. Vet att ni gillar det!

Tillbaks till ämnet. Kan ni gissa vem jag föreställde på maskeraden? Jag försökte mig på en av, vad sägs vara, världens någonsin vackraste kvinnor; Cleopatra. Det var ingen lätt uppgift. Speciellt med tanke på att jag inte heller hittade rätt outfit. Var ute en timma innan festen så får skylla mig själv. Såg mestadels ut som en blandning av Esmeralda och Pocahontas. Men till min förvåning var det vissa som inte kände igen mig och andra som trodde peruken var mitt riktiga hår. Jösses amalia vad skönt det är med peruk. Två minuter så har man en snygg frisyr som håller hela kvällen. Undrar om jag inte ska köpa på mig lite fler innan jag åker hem över sommaren…?

Bilderna är tagna av Tobias och festen hölls av Li och hennes rumskamrater. Tack båda! (Kolla in deras bloggar vet ja!) Sista timmarna på natten spenderas på en random klubb i Bastille. Vi var inte så kräsna med tanke på hur vi såg ut. Men tror bannemej vi lyfte stället när vi kom. Gissa förresten vad/vilka de andra föreställde!?

English: Photo cavalcade as promised! From a coco loco evening. Wish I could tell you all the details but given there are others involved I can’t. There is so much I would like to share with you. So weird things that happened since I came to Paris. So special people that I’ve met. So odd discussions that been held. So funny offers I got. Things that never happened in Sweden and surely would never happen either. Paris never stops to surprise me. Always something going on. I am surprised over and over again and I love it. I hope this is just the beginning. Don’t regret for a second that I moved here. So many things I experienced during the nine months I’ve been living here. Who knows. With some distance to things I might be able to tell you some eventually. I know you like it!

Back to subject. Can you guess who I pretended to be at the masquerade? I tried to be one of, that is said to be, worlds most gorgeous women ever; Cleopatra. It wasn’t an easy task. Escpecially since I also couldn’t find the right outfit. Was out hunting an hour before the party started so it was my own fault. I mostly looked like a mix between Esmeralda and Pocahontas. But surprisingly some didn’t recognize me and others thought the wig was my own hair. Geez how nice it is with wig. Two minutes is all it takes to have a nice hairdo all night long. Wonder if I shouldn’t buy some before I go home for the summer…?

The pictures are shot by Tobias and the party was held by Li and her room mates. Thanks both of you! The last hours of the night was spent in a random club in Bastille. We weren’t that picky given our outfits. But I think we actually made the place better. Hey by the way, guess who/what the others were!?

Superman at Café Jade

Bilden är tagen från Café Jade som ligger här i mina hoods, Saint Germain. Har gått förbi caféet många gånger och någon gång tagit ett glas vin. Men efter att Christine skrev om deras goda luncher bidde jag tvungen att testa det också. Så en stor sallad fick det bli. Och det måste jag sägas känns lite tråkigt att skriva. Jag vill inte vara som andra bloggare som bara visar upp nyttigheter på bloggen. Sallader och frukt och vatten. Jag älskar mat. Jag äter allt. ALLT. Utom selleri och konserverad svamp. Men sedan verkligen allt. Mat är en stor del av mitt liv, jag njuter så hemskt exakt varje måltid. Men. Men. Ett stort tungt men. Är att jag på sistone inte verkar tåla någonting. Har haft problem med magen sedan mer än fem år tillbaka. Har slutat med laktos vilket blev bättre. Men fortfarande. Vet inte vad problemet är och det är så hiskeligt tröttsamt. Jag hatar att gå till läkare, känns som jag är där mest hela tiden för diverse problem. Men ska jag kunna fortsätta njuta så får jag svälja stoltheten och inse att jag inte är Stålmannen. Återigen. Tills dess, lättsmält mat. Tur jag älskar grönsaker.

Café Jade var bra förresten. Som brukligt på franska caféer. Enorma portioner, gott, grinig personal. Men inget ställe jag skulle gå på två gånger.

English: The picture is from Café Jade which is located here in my hoods, Saint Germain. Have been passing by many times and had a glass of wine there a couple of times. But after Christine wrote about their good lunches I simply had to try it out too. So a big salad was ordered. And I must say that it feels so boring to write this. I don’t want to be like other bloggers who only show up healthy plates on their blog. Salads, fruits and water. I love food. I eat everything. EVERYTHING. Besides celeri and canned mushroom. But then really everything. Food is a big part of my life, I honestly enjoy each meal. But. But. A big heavy but. Is that I recently seem to not tolerate anything. Have had problems with my stomache since more than five years back. Have stopped with the lactose which made me feel better. But still. Don’t know what the problem is and it’s so annoyingly frustrating. I hate to go to the doctors, feels like I am constantly there for different problems. But if I want to keep enjoying I need to swallow my pride and realised that I am not Superman. Again. Until then, easily digested food. Lucky thing I love vegetables.

Café Jade was good by the way. As usual in French cafés. Big portions, tasty, grumpy staff. But not a place I would go to twice.

Café Jade: 10 Rue de Buci, 75006 Paris

Martini Blanc

Jag har inte glömt att ge er en bild från maskeraden! Inte heller att jag ska berätta om teatern. Håller er heller inte på halster med mening. Men nu är det ju som så att jag har två inneboende, kommer ni ihåg? Minsta rörelse och de vaknar. Och jag har sladdar och allt som kan tänkas behövas i samma rum som de sover i. Vilket i sin tur betyder att jag även kommer bli datorlös när batteriet tar slut. Så jag kommer uppdatera er med bilder senare, jag lovar! Jösses jag borde egentligen också sova. La mig en timma efter alla och har nu varit vaken två före. Livet tickar iväg! Så jag tror bestämt jag ska gå och väcka sömntutorna snart.

Bilden här ja. Jag är en ölälskare. Men sedan jag kom till Paris dricker jag mest Martini Blanc. (Och vin så klart men det är ju som vatten, hej hopp alkoholist.) Har alltid tyckt om det men nu älskar jag det. Finner dock inte denna vändning. Missta mig inte, jag älskar fortfarande öl. Men inget slår en Martini on the rocks. Så det blir det jag beställer, jämt. Så även häromdagen i Saint Michel. Vad brukar ni dricka?

English: I haven’t forgot to give you a picture from the masquerade! Neither that I will tell you about the theatre. Nor have I kept you waiting with purpose. But the case is that I have two friends sleeping here, remember? Slightest movement and they will wake up. And I have wires and everything possible needed in the same room as they are sleepig in. Which means that I also will be without a computer when my battery dies on me. So I will be updating you with pictures later, I promise! geez, I should really sleep to. I went to bed an hour after everyone and have now been waken for two hours. Life is ticking away! So I think actually that I will have to wake the sleepy heads soon.

Oh yes the picture. I am a beer lover. But since I came here I mostly drink Martini Blanc. (And wine of course but that’s like water, hey ho alcoholist.) Have always liked it but now I love it. But don’t understand this change. Don’t get me wrong, I still love beer. But nothing beats a Martini on the rocks. So that what I order, always. Also the other day in Saint Michel. What do you usually drink?

Restless

Hej kära läsare. Jag inser nu att jag kanske var lite för snabb när jag bedömde mig själv som kry. Sitter i sängen nu och nyser, har ont i halsen och är snorig. Väldans otrevligt alltså. Rastlös som jag alltid är vet jag verkligen inte hur man ska vila. Är en sådan person som kan gå i ett, som en duracellkanin för att sedan bara kollapsa en hel dag av trötthet eller bli sjuk efter några veckor. Jag varken hinner eller vill vila alltså. Livet väntar ju på mig!? Så, så funkar jag. Men visst kan det inte bara vara jag?

English: Hi dear readers. I know realise that I might have been to fast when I judge myself as well again. Sitting in my bed now sneezing, have a bad throat and a snotty noze. Very so not pleasant. Restless as I always am I really don’t know how to take it easy. I am one of those people who can go on and on, lika a duracell rabbit, to just collaps a whole day of fatigue or get sick after some weeks. I neither have the time nor want to rest. Life is waiting for me!? So, that’s how I work. But I am sure it just can’t be me right?

Friday night

I just got home from a night at French theatre and some hours of talking with an inspiring and lovely woman. I’ve mentioned her before; she is a Swedish director here in Paris working on a new movie(!). And she invited me to come with her to see this heavily dialogued act. Will tell you more about it later. However afterwards we sat and talked for hours about life. About occasions, situations, choices. About how things are as it is and how to approach it. We also talked about our lives and it was easy to tell her things I normaly don’t tell people. Time went by so fast. Even though it differs more than ten years between us I still feel I can talk freely with her about things. Things I usually don’t talk about with whomever. She knows somehow what I am talking about. And it’s a nice feeling for a change. She inspires me to do some stuff I have always thought about. Who knows. Maybe I will.

Pariskvällar är helt enkelt något utöver det vanliga. Den här gången blir jag tvungen att hålla detaljerna borta från bloggen tyvärr. Men jag kan säga att det var en rolig maskerad och det bästa var att alla ansträngt sig och kom utklädda. Har själv inga foton men ska försöka fixa och visa er så snart jag kan! Idag blir det jobb och sedan teater!

English: Parisian nights are simply something beyond the ordinary. This time I will have to keep the details away from the blog, unfortunately. But I can tell you it was a great masquerade and the best was that everyone made an effort and had cool outfits. Don’t have any pictures myself but will try to fix some and show you as soon as I can! Today is work and then afterwards theatre!

Maskerad

Ikväll ska jag på maskerad! Känner mig inte helt kry än men känner inte att jag kan banga. Har varit och köpt peruker, både jag och pojkvännen. Han valde min utklädnad och jag hans. Jag börjar med att måla naglarna blåa. Passar egentligen inte in i utstyrseln men men. Kan ni gissa vem/vad jag ska vara? Ledtråd: Långt svart hår och massa guld.

English: Tonight I am going on a masquerade party! I don’t feel quite alright yet but feel I can’t be a partypooper. Have been byuing wigs, both me and my boyfriend. He chose my costume and I his. I started with painting my nails blue. It doesn’t really suit the outfit but but. Can you guies who/what I am going to be? Clue: Long black hair and a lot of gold.

To trust a guide?

Såg att en av våra svenska storbloggare skrivit en guide om Paris. Hon rekommenderar bland annat Champs Elysées, Eiffeltornet och Notre Dame, som för övrigt tycks ha bytt plats och numera ligger någonstans kallat Chartres. Om det är staden Chartres, åttio kilometer utanför Paris, som hon pratar om förtäljer inte guidningen. Jag har då ingen aning om var Chartres ligger i Paris. Lustigt att Paris mittpunkt, det som man räknar alla avstånd från, har flyttats. Och undrar om hennes läsare blev glada att få tips att besöka världens mest berömda torn och världens mest kända gata? Jag menar inte att låta som en besserwisser, men kom igen? Är det bara jag eller borde man försöka göra kanske lite efterforskningar så åtminstone adresserna/staden blir rätt? Om det är så svårt kanske man kan hålla sig till att tala om det man brukar istället?

English: Read a guide list about Paris that one of Swedens largest bloggers had written today. She recommends for instance Champs Elysées, the Eiffel Tower and Notre Dame, which also seems to changed it’s place and nowadays is located somewhere called Chartres. If it’s the city Chartres, eighty kilometres outside Paris, that she is speaking of is left unsaid. Me though have no idea where Chartres is in Paris. Funny that the center of Paris, the building they count all the distance from, has moved. And wonder if her readers are happy to get tips to visit the worlds most known tower and the worlds most known street? I don’t mean to sound like a miss-know-it-all, but come on? Is it just me or should you do some research so that you at least get the adresses/city right? If that is too hard so maybe you should stick to writing about what you usually do instead?