Det här måste ni se

[youtubeplay id="O7W0DMAx8FY" width="720" height="580"]

Okej det blir en massa videoklipp nu. Men den här kan ni inte missa. Jag vill tvinga er att se den men inser att det inte går. Nåja, tre och en halv miljon människor har sett den redan så vill ni missa nya samtalsämnet inom musikvärlden?

Kommer ni ihåg när jag för någon vecka sedan länkade Kanye Wests senaste låt Runaway- men urkass format från en gala? Nu har videon släppts. Vilken video sedan. Vet inte om den snarare borde kallas film. Trettiofyra minuter av massa sång, massa budskap, snygga Victoria’s Secretmodellen Selita Banks, vackra djur och väldigt väldigt få repliker. Kanye sjunger sig igenom hela denna vackra musikvideo. Min favoritscen börjar vid fjorton minuter. Så vackert så jag blir helt förstummad.

Kanye West bryter ny mark. Han visar att hip hop är mer än hip hop. Emellanåt, när han inte sjunger om bilar och brudar, så gör han en hel del bra musik med grymma texter också. Den här gången gör han en ny konstform. Jag tror inte det kommer ta lång tid innan vi ser honom producera storfilmer. Kan coola Tom Ford så kan Kanye West, eller vad säger ni?

Så avvara en halvtimma och se den här filmen nu.

English: You just, simply have to watch Kanye Wests new music video. Or shall I call it movie? Thirty five minutes of magic. It’s ground breaking. Beautiful. And underneath lies a lot of message. Just watch it and see for yourself. You will not regret it.

Amelie Poulain

[youtubeplay id="ogMMGC9aDpA" width="720" height="580"]

Vad jag saknar Paris. Om det inte vore för min blogg så hade jag undrat om jag verkligen någonsin var där. Magiska, vackra stad. Med så många historier. Som mina egna. Eller som historien om Amelie Poulain. En helknasig, dundersöt fille i korpsvart page som blir kär i en ranglig och lång främling. Världens sötaste film med sötaste huvudkaraktären och magontvackraste musiken. Yann Tiersen. Musikgeni. Så mycket som jag lyssnat på hans dragspel och piano. Typiskt franskt. Klippet ovan får mig att längta tillbaks. Till de smala gränderna, floristerna som dignade över av rosor och nejlikor, charkuterierna som doftade grillad kyckling och barnen som lekte med sina träbåtar i dammen…

English: I miss Paris incredibly. Lucky me that Amelie and Yann exists. I live in Paris through them.

Tycker du vi ska slopa vintertiden?

Det här med vintertid. Jag är en av de som inte är så positiv till detta. Att ställa om klockan till vintertid alltså. Tror jag i alla fall. Ni kan gärna få motbevisa mig i kommentarerna.

Jag tänker så här; varför ska vi få mörkare kvällar när vi ändå spenderar våra morgonar på jobb och skola och ändå inte ser mycket av ljuset? Hemskt deprimerande när det blir mörkt så snabbt på kvällarna, och nu ska det bli mörkare en timma tidigare! Jag blir som ett svart hål i rymden om vintrarna. Jag suger åt mig all ljus jag bara kan. Kan få ångest när jag spenderat en hel dag hemma och således inte fått någon ljus. Tror genast att jag kommer bli deprimerad och självmordsbenägen. På tal om det där. Det är nästan så jag tror att vintermörkret kan ha stor påverkan på det där. Jag orkar inte ta fram fakta just nu. Men det känns på något sätt logiskt. Och då vill jag lite skylla det på vintertiden också. Att det ska bli så mörkt så sablans snabbt. Varför måste vi ha det på det här viset? Vem kom på det egentligen? Dumheter ju! Jag röstar för att vi ska sluta med det. Vad tycker du?

[poll id="2"]

Beautiful Blogger Award

För någon vecka sedan eller så fick jag en finfin bloggutmärkelse av minst lika finfina Johanna från Vardag på Sicilien! Beautiful Blogger Award hette den. Tusen tack! Några dagar efteråt fick jag samma utmärkelse av finaste Dila också! Dubbel glädje. Tack båda två. Som med alla awards kommer också ett uppdrag:

Sju saker om mig själv:

* Kan inte sova utan raggsockor. Sommar som vinter.
* Kluckar i sömnen.
* Fått halsmandlarna bortopererade.
* Kan inte dyka. Eller vågar inte?
* Har bara haft ett enda hål i tänderna och det var på en mjölktand. Ta i trä.
* Superkittlig på höfterna
* Opererat näsan. Inte för syns skull utan för en livsnödvändighet- att kunna andas.

De sju bloggar jag vill skicka awarden till är:

*Jenny Lina Carlsdotter
* Fia Mellansyster
Hanna & John
Pretty Things by Dena
Stina i London
Rigazze
* Johanna Urban

Typisk blogglista

Bildtomt. I brist på kvot alltså. Så kommer här istället en väldigt typisk blogglista! Nu tycker jag ni andra bloggare ska göra den också, söndag som det är.

Favoritsmeknamn: Kocho av min kille. Förkortning av ”kocholo” som betyder ”liten” på persiska.

Beroende av: Bloggar, Arjil (persiska för nötter, frön och torkad frukt) och Kärlek.

Vad tror folk om dig? Att jag alltid är glad.

Vad får du oftast komplimanger för? Min personlighet. Klädstil.

Hur imponerar man på dig? Ärlig, tillfreds med sig själv, fötterna på jorden, ödmjuk och givmild.

Brukar du skratta för dig själv? Väldigt ofta. För ofta.

Hur svarar du i mobilen: ”Goozoo!” ”Joojoo!” eller ”Heeej!” beroende på vem det är. (Två första är på persiska)

Vanligaste färg på dina kläder: Kan visa hellre än berätta! Så får ni avgöra åt mig. Den där sablans kvoten.

Vad saknar du: Många fina människor som funnits i mitt liv en gång i tiden. Som antingen gått bort eller åkt bort till en plats långt ifrån mig.

Är du blyg? Inte det minsta. Inte någonstans. Aldrig varit.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Inte för sex år sedan. Idag gör jag det. Cheesy. Jag vet.

Har du spytt offentligt: Ja… fy. Skäms fortfarande. Önskar verkligen jag kunde svara nej på den frågan.

Vad är det finaste du fått? Fantastiska föräldrar.

Vad är det värsta du vet? Den bestialiska, iranska regimen har tidigt varit ett stort hat. Påverkat mitt liv och min identitet helt och hållet. Ironiskt nog även positivt i vissa bemärkelser.

En speciell dag du minns: En speciell dag för tjugo år sedan är fortfarande som film i huvudet på mig.

Du samlar på: Komplimanger, kläder, second hand, erfarenheter.

Vad skulle du göra om du vann en miljon: Betala av lån, skänka till en speciell organisation jag värderar högt, bjuda min familj och pojkvännens familj på en minnesvärd resa, göra ett volontäruppdrag i något land långt härifrån.

Har du någon gång gråtit dig till sömns: Oh ja.

Biter du på naglarna: När jag var liten. Men min bra-iga far skällde på mig tills jag slutade!

English: Since I can’t upload any pictures on my blog yet I’ve made a typical blog list instead. Push the translate button to the right to translate to English dears!

Gräs(l)igt!

[youtubeplay id="zXCfE4O-0q8" width="720" height="580"]

Joråsåatte. Eftersom min uppladdningskvot är slut som sagt har det varit svårt att blogga med bilder. Därav den ekande tystnaden som ni förstår. Så jag fann en genväg. Gäller att tänka till när hinder uppstår serrni. Jag som ville visa mitt nya fina gräs(l)iga nagellack fick istället filma således. Oerhört intressant videoinlägg eller hur? Vad gör man inte. Nåja. Gräsgrönt var färgen och jag är dundernöjd. Påminner mig om mitt allra första nagellack jag köpte i mellanstadiet. Som var giftgrönt. Jag kommer ihåg att min mor lät mig välja två. Så jag tog en efter hjärtats val, den gröna, och en efter ett klokt och vuxet val tänkte jag, ett vinrött. Båda användes flitigt ända till sista droppen och oh boy så elegant jag kände mig i de båda. Minns speciellt att min mormor som fortfarande levde då, kommenterade det vinröda med att hon som ung alltid bar samma färg. Jösses så stolt jag var då över mina val. Snart femton år senare (gudars så gammal jag lät nu) har jag för första gången återigen en färg i samma skala. Kan inte hjälpa att jag känner mig som tio igen.

English: My new nailpolish is very, very green. And I love it very, very much. Especially since it reminds me of my very first nail polish.

Adidas och Betty Boop

Det är med skräckblandad förtjusning som jag äntligen håller på och packar upp mina kläder från vinden sedan jag flyttade tillbaka till Sverige. Säck efter säck knyts upp och sorteras. Processen innebär en ständig lyckorus. Så mycket som jag älskar alla mina fina kläder. Tur det bara är jag och pojkvännen hemma så fånigt nykär som jag går runt och känner mig, kramas och gosar in mig i de mönsterrika klänningarna, morstickade tjocktröjorna, fladdriga kjolarna, blommiga scarvsen och alla mysplagg i plysch och bomull. En del av min trygghet i vardagen. Min garderob. Kalla mig ytlig.

Men säck efter säck känns överdådigt efter ett tag, även för mig. Så jag tog ett moget och enligt mig mycket vuxet beslut. Att lägga alla sommarkläder på vinden. Och sommarskor. Mycket ledsamt att inte se dem på några månader mer. Jag som trodde jag rensat så mycket det bara gick för ett år sedan. Lämnade bort och slängde uppåt tio säckar med kläder, skor och väskor. Nu är jag där igen, men med färre säckar som ska skänkas. Kanske någon där ute som är intresserad av mina avlagda plagg? Finns faktiskt en hel del fint!

Jösses vad jag känner att där finns massvis med vuxenpoäng till mig nu. Min mor skulle vara stolt. Men nu när hon är bortrest passar jag på att avslöja till er andra att några av mina favoritplagg fortfarande är mina barnkläder. Vem slänger Adidas-tshirt med den gamla loggan och en rullskridskoåkande pingvin? Finstickade vita cardigans med snortight hals? Sliten t-shirt med Betty Booptryck? Blommig retroklänning? Passar dem så passar dem! Använder ni några av era gamla barnkläder fortfarande eller är det bara jag som är helt kaiko?

English: If you wonder where I am, you can find me somewhere in my wardrobe with my head between the garments, kissing and hugging them. I am packing up my clothes from the attic again, after have been putting them away when I left to Paris.

Persisk mat!

(Raderat foto)

Nu vill bilden lägga sig på sniskan och mitt uppladdningskvot på PixBox är tydligen slut för den här månaden fick jag veta igår så jag kan inte lägga upp ett foto på dukningen på rätt håll. Satan i gatan. Jag får helt enkelt be er att vrida på huvudet. Tack tack. Bilden visar hur som haver den persiska maten jag lagade igår. Khoresht Bademjootn- Auberginegryta. Som serveras med antingen kyckling eller kött. Med linser eller utan. Med sura druvor eller torkad lime. Min version var således med kyckling, utan linser och med citronjuice istället. Kompromissversionen kallades det. Men det visade ju sig fungera alldeles utmärkt. Pojkvännen gav mig världens bästa komplimang efteråt. Ett gott betyg. Om ni undrar vad som serverades till så är det libabröd, rödlök, rädisor, turkisk yoghurt och tadig. Nedan följer en steg för steg i bilder.

Whip My Hair

[youtubeplay id="ymKLymvwD2U" width="720" height="580"]

För några dagar sedan såg jag den här videon på den HÄR bloggen. Sedan dess går jag runt och nynnar på sången. Så nu måste jag dela med mig. Speciellt som den redan haft över sex miljoner visningar på youtube. Säga vad man vill om att hon bara är 13 och knappt könsmogen. Att hon är ett kändisbarn. Är supersminkad och stylad och poserar som Lady Gaga. Men man får ändå ge henne cred för hennes engagemang, utstrålning och entusiasm. Sedan att hon inte fått hjärnskakning av att spela in videon är imponerande. Jag tror vi kommer se mer av den här lilla tjejen. Spana bara in hennes röda-mattan-framträdande hittills. Eller vad tycker och säger ni?

English: I think that Willow Smith, daughter of Will Smith, has just started a great music career. Or what do you say? Just watch the video and her red carpet outfits and judge for yourself.

Source: Starpulse

Jesus Luz + Madonna = ?

Läser på internet att det nu är bekräftat att Madonna lämnat sin förre pojk för nytt lammkött. Jag är inte särskilt förvånad. Efter att ha festat med exet Jesus Luz. Även om det var några månader sedan nu så framgick det redan då allt inte stod rätt till. Alls. Om man säger så. Utan att ha sagt för mycket. Vill ju inte mucka gräl med någon med så mycket makt. Nåja. Jesus var för övrigt väldigt trevlig. Snygg som satan också. Bild lånad här.