Premiär för Stylisterna

Hörrni, jag har precis sett första avsnittet av Stylisterna som jag var på casting för. Tusan vad jag vill se mer. Det var alldeles för kort. Nu får jag vänta en hel lång vecka till nästa avsnitt. Segt. Så vad tyckte jag? Programledarna var lite nervösa. Men vem är inte det framför en kamera? Och ni får ursäkta min bedömning, men några av deltagarna var faktiskt rätt menlösa och osäkra i sin stil. (Vad hände med pälsen runt magen till exempel?) Jag hade velat ha mer av deltagarna och höra mer kring deras första stylinguppdrag. Visst är det fler än jag som börjar fundera på hur man hade utfört det första uppdraget? Jag vet precis hur jag hade gjort! Kul med sådana utmaningar. En av tjejerna som fick varning såg helt förstörd ut. Rätt intressant hur hårt man tar en sådan sak. Men jag måste säga att juryns bedömning var riktigt bra. Jag höll verkligen med allt de sa. Det kändes så självklart deras kritik, och snarare mer ofattbart kanske att deltagarna presenterade sina uppdrag som de gjorde, vissa av dem.

Nåja, jag hejjar fortfarande på samma person! Carolina for the win. Men nu har hon fått en konkurrent i och med de båda killarna. De var rätt sköna måste jag säga.

Vill ni veta vad jag tjötar om? Kolla själva in avsnittet HÄR.

The time of my life

Ikväll är min käre kille ute ”med grabbarna och röjer”. Med mina fina killkompisar. Allihopa. Mat, förfest och klubb verkar ha stått på schemat på västkusten. Själv sitter jag på mitt hotellrum i huvfudstaden. I min ensamhet. I all min tysthet. Och tycker faktiskt det är alldeles så förträffligt. Är så trött i knopp och kropp efter en hård vecka. Så många nya människor, uppgifter, termer, tester, certifieringar, programvaror, processer, kurser. Så ensamheten lockar. Tystheten med. Jag behöver vila huvudet. I Paris är det modeveckan just nu. Något jag varit med på några gånger och haft the time of my life som det så fint heter. Hade jag tillfrågats för två år sen var jag helst skulle vilja befinna mig just nu hade svaret varit just Paris och modeveckan. För precis så kul, koolt och knäppt som man tror det ska vara, är det.

Men hur konstigt det än må låta. Så är jag så in i sjutsingen nöjd med min tillvaro just nu. Visst, ett riktigt hem hade inte skadat. Diverse andra önskemål och drömmar fattas mig som alltid. Men överlag. Så känner jag ro.

Ro. Det återkommer vi till. För nu ska jag se en serie i sängen så jag slipper lyssna på kylskåpet två meter ifrån mig som brummar och kluckar.

Ett samtal bort

1

Det är märkligt det där med livet. Jo men det är det. Hur ett liv tas ifrån en och två andra kommer till. En fjärde får besked om att livet kanske kan avslutas. Två söner som kanske kan bli utan mor. En man som blir morfar för första gången. En kvinna som mister en syster. En vän som fyller ytterligare ett år. Glädje blandas med sorg. Glädjetårar med sorgetårar. Känslorna som kommer äter upp en. Hjärtat som gör ont. Hoppet som blandas med förtvivlan. Där i mitten någonstans står man själv. Ej benägen att agera. Men att känna med, trösta, gratulera, glädjas, stödja och lyssna. Där man räcker till. Ett samtal bort och dagen förändrades. Ett samtal till och ytterligare en vändning. Vi lämnas aldrig oberörda. Ve och fasa om livet bara ville vila. Vila med överraskningarna. Goda som onda. Men vad vore livet egentligen då. Kan man ju faktiskt undra.

På jobbet

1

Min snälla kollega tog det här fotot på mig på jobbet häromdagen. Väldans sköna fåtöljer måste jag säga. Ville bara slänga in detta som ett hej. Men nej, jag bloggar inte på arbetstid. Inlägget är förinställt!

Min helg

7

Nu är det sent och jag måste sussa snart. Inser att det är så här livet är nu. Fem dagars jobb och så två dagars helg. En rutin som jag så sakteliga kommer få vänja mig vid. Väldigt ovant än så länge minst sagt. Jobba på det här viset är något jag aldrig gjort. De många åren som student och de rätt så fria åren under gymnasiet har på något sätt satt sina spår. Men jag gillar det här. Bannemej! Helgen gick snabbt men min telefon var i högsta hugg mest hela tiden för att uppdatera er så småningom. En kort resumé kommer här således.

2

Jag hade min första riktiga After Work. Alltså, min första riktiga i den bemärkelsen att jag faktiskt jobbat konstant i en vecka. Så jag och killen som varit på besök, mötte upp Marco tillsammans med några av hans polare på Clarion Hotel. Som var allt annat än Andra Långgatan. Kostymnissar och cover band som sjöng live. Ett glas vin som var dyrare än en flaska på Systembolaget och ingen mat. Jahopp. Det där kanske är en göteborgsk företeelse, tänkte vi.

6

Så vi gick och åt efteråt. På Wagamama. Igen. För andra gången den här veckan. Vad göra när det är så gott och jag suktat efter den här maten i tre år!
3

Dagen efter strosade jag på stan. Tog en drickpaus med Coca Cola. Som jag egentligen inte alls tycker om. Men det verkar alla stockholmare göra. I alla fall de som satt på NK. Så jag kände att jag fick ta seden dit jag kommer och acklacklimatisera mig. Sakta men säkert gick det ner. Tog mig en timma. Under tiden spanade jag in ståtliga Marie Serneholt.

4

Efteråt åkte vi till Lisa i Aspudden och käkade tacos. Eller mest egentligen tortillas får man säga. Där bjöds det även på gott sällskap och intressanta diskussioner. Efteråt begav vi oss till Söder för någon konsert på Mosebacke. Men kön var alldeles för lång så vi vände på klacken och drog till Bauer istället. Där hittade jag ett utbrunnet värmeljus som jag dissekerade medan jag sörplade på mitt vin. Den hämnades med ett blödande hack i tummen på mig.

5

När vinet var uppdrucket drog vi till Strand i Hornstull. Där var kön inte heller nådig. Men innan vi bestämde oss för att dra hem istället så prickade vi in dagens andra kändisspan, Erik Hassle. Som jag inte alls hade känt igen om det inte vore för att jag fick honom utpekat för mig.

1

Nöjda och trötta drog vi därefter hemåt. En första stockholmshelg var avklarad.